Sanna Levelius - Illustration | dagens bild
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
183
archive,tag,tag-dagens-bild,tag-183,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Om döden, kålrötter och döskallar

DodensFagel

I dagarna firas Allhelgonaafton, Halloween, De dödas dag
olika traditioner på olika platser och för olika personer.
Men med en liknande tanke, de döda ska firas, sörjas, hedras (och de onda andarna ska skrämmas).

När min pappa dog för tio år sedan förstod jag att vi inte är särskilt bra
på det där med döden. Den är obekväm.
Sorglig förstås för de drabbade, de närmast sörjande. Men socialt mycket obekväm.
Och igår hörde jag på radio (Tendens i P1 ”Hur länge får man sörja”), ett program om sorg. Om hur vi när någon sörjer vill trösta genom att säga att det snart går över, du kommer gå vidare, det kommer bli som förut.

Även om döden kommer oss nära snurrar världen, på ett nästan smärtsamt vis, på som vanligt.
Samtidigt som ingenting kommer bli som förut, en person som stod oss nära finns ju inte längre.
Men jag förstod också att sorg inte bara är gråt. Utan kan innebära alla känslor. Skratt, ilska, uppgivenhet, tacksamhet.
Och en förlamande saknad. Minnet av ett liv innehåller så mycket.

På Irland gröptes kålrötter och rovor ut och fylldes med glödande kol, det blev till urgröpta pumpor i USA. I Skåne har man enligt tradition gjort detsamma med sockerbetor. I Mexico bakas bröd till de döda som läggs på altare med dödskallar av socker och papier maché. Helgen har under århundraden blivit en sammanblandning av en mängd olika traditioner, religion och folktro. Och att denna helg innehåller alla sorters känslor och firande, från stillsamhet till fest, är väl bara rimligt.

0

Förberedelser och stök

stok

En härlig tid!
Inte för mörkret, regnet och rusket
men för att hösten är full av utställningar och nya projekt.

lördag är det vernissage och bilder ska väljas, tryckas, ramas, prissättas och listas.
En hel del fixande, trixande, skärande. Papper som ligger lite överallt. Ramar som väntar.
Tvätt och städning som får vänta, barn som har feber. Ett hem i småskalig kaos.
Men ett mycket kärt besvär.

Varje gång blir jag något bättre förberedd. Och kommer på något nytt som borde ha gjorts tidigare. Det är ju inte bara bilderna, de ska gå att köpa också, priser ska finnas, listor, information, om mig, om bilderna, förpackningar, inbjudningar, kanske posters, spikar, hammare och vattenpass.
Och salta pinnar! Det går inte an att glömma salta pinnar.

På lördag morgon är det mesta av mitt jobb gjort, då hänger bilderna där de ska.
Och jag dricker äppelmust med fjärilar i magen och är lyckligt lottad.

Mer information om utställningen.

0

Pippifamiljen

pippifamiljen

I slutet av förra veckan kom mina fågeltröjor. Förutom att de blev så fina är jag särskilt glad över att det är Kajskjul 46, Vägen ut! som har tryckt tröjorna. De gör ett fantastiskt arbete och är roliga att samarbeta med. Dessutom ger det möjlighet till att trycka på tröjor från Neutral som är av hög kvalitet och både ekologiska och rättvisemärkta. Känns bra och viktigt.

Familjen utrustades med tröjor och vi åkte ut i skogen för att ta lite bilder. En härlig dag, och hela familjen fick pippi.

Tröjorna går att beställa fram till och med den 2 november i webbutiken.

0

Målar björk

bjorkram

I mitten av förra seklet var björktavlan en vanlig souvenir. En snedsågad björkskiva med nävern kvar blev canvas och ram. Motivet var ofta lantligt och romantiskt. Kanske var det ett fint vykort man fått som klistrades på tavlan, skarvar och tomt utrymme målades i med björkar och gräs. På Varbergs fästning finns nu en liten utställning ”Älskade björk” som bland annat visar en diger samling björktavlor.

Många solnedgångar, torp och älgar. En del otroligt detaljrika och skickligt målade, andra mer amatörmässiga. Vykort från exotiskt varma platser och från fjäll satta i näverram.
Om det inte är konst så är det ändå bilder av en längtan. En önskan att omge sig med något fint. Kanske ett minne eller en önskan.

Idag målar jag en björkram och tänker på alla dessa människor som suttit vid sitt köksbord eller i sin verkstad med ett kort från någon som stått dem nära. Hur de plockat fram färg och pensel, hur björkskivan förvandlats till något fint att hänga på väggen. Som kanske hjälper att minnas, längta och möjligen drömma. Jag funderar över vad sakerna vi omger oss med berättar och betyder. Och att värdet av en björkbit kan vara högre än vad vi ofta tror.

Nu ska min fejkade björkram fyllas. Få se om det blir med något värt.

2

Att skapa karaktär

IkaDet här är kanske Ika, men det vet jag inte riktigt än. Det jag vet är att hen bor vid havet och saknar sällskap.

Efter att ritat lite och gjort det mönster jag ville ha på kläderna ligger hen nu i min digitala byrålåda. Där får hen ligga där och vila lite.
Så får tiden utvisa om blir en historia eller ej.

Kreationslotsen, Jeanette Niemi skriver om att ge liv åt en karaktär i sitt skrivande. Att livet kommer genom att man bygger ett ”nät” kring sin figur av känslor, familj, beteenden. Det behöver inte vara något som skrivs ut eller syns men ändå ger det en mer ”fyllig” figur. För mig gäller detta också i ritandet. En värld, och historia, byggs kring figurer och bilder. Det ger en riktning i arbetet.

0

Foton och en bra berättelse

fatolj

För det mesta rör jag mig framåt
med penna och papper. Men de
senaste dagarna har fyllts av fotografi.
Och berättande.

På en skogspromenad snubblade familjen
över ett ödetorp. Allt låg kvar,
som om de som levt där bara rest sig
upp och gått. Enligt Göteborgsposten
som låg på bordet var det 1980.

En annan dag stod jag på Hasselblads utställning med Vivian Maier.
Vivian Maier var barnflickan som ständigt fotograferade.
Men först efter hennes död har bilderna framkallats och
visats. Hon har alltså aldrig själv sett sina bilder.

Så dagarna, och fotografierna, svämmar över
av väckta tankar, levnadsöden.
Både det berättade, om Vivian Maier
och det frånvarande, vid ödetorpet.

Gå och se utställningen på Hasselblads centrum och följ med på en guidning,
historien kring denna speciella kvinna och hennes bilder är fascinerande.
Och skapar frågor kring konst, tid och livet i stort.

Den andra historien får fortsätta vara sitt egen mysterium,
som övergivna platser är.

0

Fåglar på utflykt

Koren

”Kören” är en bild som hängt
med ett tag.

Och nu har några av fåglarna
flugit ut ur bilden
och blivit örhängen och halsband.
Väldigt roligt!

Eva på Nordic fields contemporary jewelry ligger bakom.
Hon har gjort det möjligt för
var och en att ha en fågel viskandes i örat.

kvittersmycken

 

 

 

 

 

 

 

Smycken går att beställa både av mig (via mail levelius@gmail.com) och på Nordic fields. Pris 395 kr/st.

5

Är en karp snyggare än en sill?

KarpOsill

Sambon tycker jag är tråkig när jag ritar en karp
– Konventionell. Kom på en annan fisk att rita.
Jaha, jo kanske har har han rätt.

Får mig att tänka på det där som jag
faktiskt ändå tänker på ganska ofta.
Att vi gillar olika. Och när det kommer
till bild och estetik finns heller inga rätt
eller fel.

Samtidigt så finns det saker som är enklare
att gilla. Ofta sådant vi sett tidigare,
som vi känner igen.
Det är lite stökigt och oroligt när någon
bryter konventioner, ställer saker på ända.

Och ändå så spännande. Viktigt, behövligt.
Annars ändras ju liksom ingenting, någonsin.
Det vore ju inte särskilt kul, eller bra.

Så funderar du på att tatuera en ryggtavla?
Kanske ska du överväga ett stim med sill
istället för den mer frekventa japanska karpen.

0

Glöm en bok

Stormfaglar

Jag läser en del.
Och jag älskar böcker
ganska generellt.

Att få uppleva en historia
men också att bläddra, titta på bilder
kanske bara veta att det finns en
hög i närheten.

Tyvärr är jag usel på att minnas
både författare och titlar
vilket kan krångla till det.

Men en bra framsida fastnar!
Ofta är det också omslaget som är avgörande
när jag köper böcker.
Hur når en bok dig?

Denna vecka tycker jag att ni ska komma ihåg
att ta med er några böcker att glömma.
För någon annan att hitta och uppleva.

Till Facebookeventet Lämna/glöm en bok

2