Sanna Levelius - Illustration

Sanna Levelius - Illustration | dagens bild

illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial

183

archive,paged,tag,tag-dagens-bild,tag-183,paged-7,tag-paged-7,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

16 april, 2014 In illustration

Lycklig

Jag kan vara irriterad
sur
rent av förbannad

men i grunden känner jag,
kanske kan det bero på åldern
eller på våren
min älskade familj
kanske ölen jag tog med vännerna igår,
att jag är lycklig

sådär löjligt lyckligt lottad
inte i relation
inte för jag tänker att jag har det bättre än andra
utan blödigt, tårögd över att det är så jäkla bra.

Idag har jag kört bil
till landskapet där jag är uppväxt, som finns i mig
Och när jag kör förbi rapsfälten som precis är i färd att blomma utanför Kristianstad
uppför den där backen i Brösarp. Och havet ligger där
då känns det i bröstet
och tårarna är nära

Då önskar jag bara att alla ska få känna så
få vara med om detta
jag önskar alla gott
jag önskar fred på jorden

Det vill jag

15 april, 2014 In blogg100, illustration

Tillplattad

Jag såg nyheterna igår
och så kom det där igen

En man från UK independence party börjar sin mening:
”true English people think…”

VAD?

Har hört något liknande förut i svensk politik,
Vanligt folk

Hela systemet skriker,
denna retorik som utestänger och förenklar
Be dem definiera, vilka menar ni?!

Hur tusan är man vanlig,
vad gör man då, tänker, ser ut, säger, tycker om, bor, älskar, klär sig, läser, jobbar, intresserad av, vilka vänner har man, drömmar, visioner?
Och detta är bara en liten, liten del av vad som gör en människa

Är alla vanliga lika, ser de likadana ut, tycker de lika (det verkar dessa politiker i alla fall tro), vill de lika?
Och vad är en sann medborgare (true Englishman), finns det någon som är falsk?

I vanlighetens retorik kläms vi ihop, manglas
vi plattas till, ska passa i en form
ofta en form som utesluter (de andra)
Om vi inte passar i formen, får vi inte vara med då?
Är ovanliga?

Det gör oss fattiga, samhället fattigt
Att plattas till, stoppas in i en mall, i vanlighetens namn, i sanningens namn
vi förlorar delar, av utrymmesskäl

Så skärp er!
Att inte orka se mer än en schablon är inget annat än lathet
(alternativet är att man är illasinnad och det hoppas jag inte)

Så orka se hela samhället och hela människan,
Och låt oss förbli flerdimensionella.

Författaren Chimamanda Adichie:
”The problem with sterotypes is not that they are untrue,
but that they are incomplete;
they make one story become the only story”

14 april, 2014 In illustration

Är du kreativ?

Jag funderar vidare kring kreativitet.
Ett ord som ofta används slentrianmässigt, i tusen sammanhang
men en process som inte ges lika mycket plats

Enligt WikiPedia är förutsättningen för kreativitet
”…en lekfull och frigjord förmåga att bryta mot
ett invant sätt att se världen eller ett problem”

Fint! Det gillar jag verkligen.

Hur hanterar man ett problem
hur kan man sätta ihop och vrida på världen
Hur pusslar man med sina kunskaper och idéer,
ett pussel där man kanske skär sina egna bitar, för att det blir bättre så.

Att vara kreativ har då inget att göra med vilket resultatet blir
förutom att det ger ett resultat
(creo = skapa)

Den kreativa processen behöver tid och plats och den
kräver kunskap, inre motivation och metoder för nytänkande.

Men hur kreativiteten yttrar sig är något personligt
världen och problemen ter sig ju olika. Ramarna vi utgår från är inte exakt desamma.
Metoderna vi utarbetar passar olika, kunskaperna skiljer sig och den inre motivationen
Ja, den är bara din.

Det gör det lite svårare, hur krattar man för kreativitet
hur manar man fram den. Går det att tvinga fram,
att locka eller kommer den bara när den själv vill.
Det är spännande!

Jag tror på lockandet, och att öva.
Att ge möjligheter, uppmuntran och utrymme.
Viktigt överallt och jätteviktigt i skolan.

Kanske känner någon igen bilden. Den har publicerats förut och blev framplockad denna trötta måndagskväll. Det var inte för inte jag började tänka på begreppet kreativitet. Ska öva mer imorgon.

13 april, 2014 In illustration

Farliga förväntningar

Alltså förväntningar
så härligt det kan vara.
Kanske tänker man på en resa
eller kvällens middag

Ser fram emot
längtar

Eller
eller,
så tänker man
att denna lediga dag har jag tid
för mig, för barnen
Det kommer bli så härligt!
Och så glada alla kommer vara,
särskilt barnen, tänker man (kanske)

Man tänker att det kommer bli si
att det blir så. Alla nöjda!
Alla följer programmet som finns i ditt huvud,
dina förväntningar.

Så börjar det med att viljorna liksom vill olika
att den ena drar dit, och den andra hit
och den tredje är inte alls särskilt strålande

Dagen fortsätter slita åt olika håll, men alltid fel.
Och efteråt, vilka otacksamma.
Hade de bara följt planen,
Oj så bra det blivit.

Men var fanns då planen att följa,
i din skalle, svårläst.

Förväntningar behöver luft, vädras och delas.
Kommuniceras.
Då finns i alla fall förutsättningarna.

12 april, 2014 In illustration

knoppar och snålblåst

Man hänger i parken
för det gör man i mitten av april

en fantastisk tid, det är det
knoppar slår ut
utan att det gör särskilt ont
En and knallar förbi med en rad av små knuffandes dunbollar i släptåg

temperaturen är kanske densamma som i februari eller
januari, december
och vinden lika snål
i alla fall i denna västkustska stad
jackan tunnare, barnens uthållighet på lekplatsen längre
och kylan in i märgen djupare

men upptinad blir man ändå på nåt sätt
bara av det återvändande livet

11 april, 2014 In Göteborg, illustration, småbarnsförälder

HoHoo!

Jag jobbar med kommunikation
tycker mycket, både åsiktsmässigt och om.
Det är spännande, intressant och nödvändigt

Hur ska man utforma ett budskap
Varför?
Vad behöver sägas, förklaras, förtydligas
Vem ska nås, hallå!

Så hör jag mig själv
klä på dig nu, kom och ät, plocka upp efter dig, gör det, gör det och gör det
Otroligt tjatigt, tråkigt
och noll respons.

Att hjälpa till med ett företags kommunikation eller kommunikationen mellan forskare och allmänhet må vara en sak
att nå fram till sina ungar är en helt annan.

Genom ett inspirerande, och inspirerat, inlägg på bloggen Go for Gold hittade jag en app som ropar HoHoo för påminna om att fokusera rätt, en app med mycket glimten i ögat. Men jag hoppas att den kan hjälpa mig att komma ur tjatkarusellen och skärpa till kommunikationen även här hemma.

10 april, 2014 In Uncategorized

I glappet

Ett lunchseminarium
att kommunicera vetenskap.

Är det ett glapp mellan forskning och allmänhet
Låter så konstigt, forskarna ingår väl även de i
den så kallade allmänheten.

Och ändå ett problem
eller utmaning om man vill

Det vill jag
jag gillar verkligen det där glappet
och att hitta vägar över, genom, under.

Där kan vad som helst skapas.

9 april, 2014 In blogg100, illustration, skåne

Snart är det påsk!

Som flera medbloggare redan påpekat
närmar sig påsken.

Roligt arbete stundar
ramar bilder och packar
snart far jag söderut.

Det blir inte Frankrike som kartan missvisande indikerar
dock Sveriges Provence, (det något vassare) Österlen!

Konst i kubik, i varenda vrå och lada
Mina bilder kan du se på Kiviks Café & Bageri
och på Catrinegården utanför Borrby!

Och alltid här.

8 april, 2014 In blogg100, illustration

Vad tusan är kreativitet

Något skapande, blomstrande, fantastiskt
Kanske

Det är nog bra i alla fall
väldigt ofta står det att man är, ska vara, utveckla, leva ut
Kreativiteten

Men den lever sällan av sig själv
eller det kan den ju
en idé, fantastisk såklart, slår ner
rakt ner i skallen och bara måste ut

Men för det mesta är det gnet
sitta regelbundet, ofta, mycket, länge
gneta

för att få det där resultatet som ser ut som om det slog ner
rakt i skallen bara

Bilden är inte klar, ni får följa med i denna kreativa process
som det gnetas vidare med imorgon.

7 april, 2014 In blogg100, illustration

Jag vill någonting!

Nyligen fick jag ett meddelande om att det var tre år sedan jag startade bloggen
sedan starten har jag haft en diffus och inte (ännu) formulerad tanke om varför jag bloggar
Så nu är det väl dags, för jag vill faktiskt någonting.

Jag vill förändra internet
det är anledningen till att jag publicerar mina inlägg

Det låter kanske stort men det otroliga är att jag faktiskt gör det
även om det bara är lite, lite grann

För det är det fantastiska med webben att vi alla är med att skapar den
genom att skriva, rita, lägga oss i, förändrar och utvecklar vi innehållet.

Jag ville se mer bilder
inte som utfyllnad, något man slänger in för att dryga ut en sida
utan bilder som är aktivt valda för sitt sammanhang
eller som står för sig själva
ritade, målade, foto eller collage, tekniken är oväsentlig (och källan så länge det finns tillåtelse för publicering)

Jag vill att bilden i mycket större utsträckning ska få vara en del av innehållet (eller vara innehållet)
bilden är budskapsbärande, det kan man använda sig av. Ett tips.

Jag fortsätter på mitt lilla hörn.