Men det duger då verkligen inte!
sa Bull.
*Inspirerad av titeln ”Här ligger jag och duger” av Bob Hansson
Det kändes först ovant
tvätthögar
ouppackade väskor
lappar som inte ska glömmas fyllas i
tider att hålla
logistik
ganska fort minns man
att det vanliga inte är fri tillgång till tvättmaskin
croissant till frukost
linne i mars (utan att frysa)
en trädgård där man kan göra ett litet avbrott
kanske gå ner till floden
Nu är det nästan glömt
avbrottets vardag
Detta är inlägg 34 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Det är en lögn att få plats där en solig fredagskväll
Men en öl blev det,
och trevligt.
Front National gör framsteg i Frankrike
liksom andra främlingsfientliga partier runtom i Europa
Vi kör genom Europa
och det luktar bajs
Men det är våren som luktar
gödsel för att så på nytt
(Medmänsklighet, hopp och tolerans)
Gråväder och lite regn
det passar ju bra,
kommer överens med sinnesstämningen en dag som denna.
Lite irriterat, sorgset och rastlöst
vi är på väg
bara inte riktigt än.
Inte riktigt dags att packa
men inget läge att börja något nytt.
Snart ska vi lämna platsen som vi hunnit vänja oss vid
och komma hem till en annan, det är också bra.
Och jag är nära gråten.
Den paddlande mannen på bilden har ingen koppling till texten.
Som sagt har jag fyllt 40
för inte särskilt länge sen
Så nu är jag det (ja, ett tag)
tänker att man väl är 40 fram till 43 i alla fall
tills man börjar bli 45
Och då är man i stort sett 50
tänker jag nu, då kanske det ändå mest känns som just 45
Så hur är det nu då?
Åldersdeprimerad?
En önskan om att vara yngre?
Är livet som jag önskar?
Alltså livet är ju som det är
ganska bra ändå (jag har tur).
Men klart att jag tänker
men mest kan jag nog önska att det varit som nu ännu tidigare.
Detta är inlägg 28 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
I drygt sex år har jag varit förälder nu
och är glad för det. Väldigt glad, till och med.
Men vänjer mig gör jag nog aldrig.
(Hur jag kan drabbas, nästan slås till marken
av sårbarheten.
Jag håller någon i handen som är viktigare än mitt eget liv.
Det är ett rejält lass ansvar och oro som kommer med den lilla handtryckningen.
Och jag lär mig aldrig att jag är flera,
att det inte går bara ta en snabb sväng förbi…
eller att slänga i sig något i farten,
luta sig tillbaka och vila liten stund på tåget..
vi är nu flera som ska föras fram, runt, hit och dit, födas, roas
Ändå händer det om och om igen, jag drar i den där lilla handen
skrikande, gråtande, hungriga, förbannade (i dubbel bemärkelse) ungar
På en liten snabb avstickare
som blir en heldags helvetesvandring.)
Men denna dag har vi gått i takt.
Detta är inlägg 27 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Tanken var att jag skulle springa en liten tur
Men den blev ännu kortare.
När man kör bil här (är i Frankrike) ser man hur det med jämna mellanrum
står kvinnor i parkeringsfickorna, ibland stannar en bil
Och det kryper under skinnet på mig.
Att tycka sig ha rätt att köpa tillgång till en annan människas kropp
den människosynen gör mig rasande
och osäker
Så när jag är ute och springer ser jag ett hot i varje
skåpbil som står vid sjön
och blir rädd(!) när en man på moped med motorn avstängd tyst rullar bakom mig på stigen
Jag vände hem med telefon i handen och hjärta i halsgrop
Mannen hade bensinstopp
Alla förlorar
Detta är inlägg 26 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Innan, tänker jag allt som ska göras, upptäckas, hinnas med.
Och så är det snart dags att åka hem innan man knappt hunnit börja.
Eller så tänker jag att det ska bli gott med en kopp the, sitta och jobba lite.
Och så slumrar jag till efter läggläsning med barn och det är natt.
Det liksom svischar fram.
Men tänker man efter blir det nog en hel del upptäckt ändå.
Detta är inlägg 25 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär att jag ska göra ett blogginlägg om dagen under hundra dagar. Sök gärna på #blogg100 för att se andra bloggare i utmaningen.
