Sommarmönster
Det doftar fläder
och tur som jag har klipper mannen blommor
och kokar saft, som varje år
vid den här tiden.
Så bra kan man ha det.
Det doftar fläder
och tur som jag har klipper mannen blommor
och kokar saft, som varje år
vid den här tiden.
Så bra kan man ha det.
Föreställningar
om andra
om sig själv.
Att gå fram, göra nytt, ta nya steg
med tassande fötter som känns sårbara
rädda för att bli påkomna
Vad gör ni här?! Vad är era kvalifikationer?
Att tänka att man egentligen inte kan är lätt.
Till och med när man gör.
Medan alla andra vet
de kan och förstår, har papper där det står
och kan med all rätt kan stövla fram i världen
och klara av saker.
Har du tur får du välja
även om det ibland inte känns som ett privilegium
så är det faktiskt det
Vad är viktigt för dig
riktning, mål, värderingar
kanske inte lika viktigt med elen, diet eller telefonbolag
fast skola och vård kan ju vara det
Det kan ju också vara nödvändigt att
ordna mat, tak över huvud, överlevnad
sådana saker
Supervalår
på något sätt är väl varje dag en supervaldag
för dig som kan välja att se naveln eller världen
men lätt är det banne mig inte.
Ibland tycks jag inte göra många knop
dricker kaffe vid kaprifol
eller står på en sten
Tittar en hel del på moln, faktiskt
särskilt en dag som denna
när det mullrar vid horisonten
och himlen bjuder dramatik i högsta klass
Men jag letar efter bilder
för det gör jag nästan jämt
och man vet aldrig var de kan finnas
De samlas i skalle och kamera
i en väldig röra, mitt kaosartade arkiv
att hämta bitar ur, små och stora delar
plockas ihop, pusslas, ingå partnerskap
som kan bli bra
hamna på en vägg
bli synlig, kanske i en blogg
Den tomma blicken kan vara en tanke, ett gräv i en nästan glömd låda
och en påtår där vid kaprifolen kan mycket väl
betyda att det är något alldeles särskilt på gång.
Juni är ju också en månad att göra bilder
naturen är så vacker att man knappt orkar kolla
får en teckning att känna sig fjuttig
Så åkte vi ut i skärgården
en lycklig omständighet, och vi är här
Men att rita när månen speglar sig i vattnet
när himlen färgas rosa
och tallar står i svart som skulpturer
mot det nedgående solen
Står och förundras
hör ett plums från ön bredvid, ljudet av några simtag
kissar, och kanske hör de mig
så stilla är det
Låter mig vaggas till sömns av
balanssinnets minne av bilresan hit.
Tycker du om bilden så går den att beställa på Society6. Och dela gärna.
Det blev ett litet uppehåll
en paus här på bloggen.
Inte med mening direkt
men orden tog slut
och bilderna gick andra vägar.
Skrivit dokument, fyllt spalter och formulär
det har varit min digitala närvaro.
När jag sluppit har blyerts och pappersark
blivit min vila.
Nu tänkte jag komma tillbaka ett tag.
Bilderna finns där nog, så får vi se med orden.
Detta folk är vi
och vi är allt ganska små,
det måste accepteras.
Det händer att vi känner oss starka, stora, oövervinneliga
men svagheter är nog vanligare ändå
då gäller det att vi i vår lilla värld
blir omfångade, sedda,
brydda om.
Det är en värld vi måste skapa oss, arbeta för
genom empati, inneslutande
genom att inte sparka nedåt, inte sparka alls
genom att bry oss, helt enkelt
om människor, om människovärdet.
Det finns en annan väg
men då kommer världen krympa till
en iskristall
där till slut ingen får fäste utan att sparka bort
någon annan.
Så egentligen är ju inte det någon väg.
Ann Heberlein i DN om fascismens hyllande av den starke och dess motsats.
En dag med megaloppis
många fynd, det mesta i plast
ligga i gräset
dricka en kaffe
byta skor mot sandaler
barnen kojar i syrenbusken
paprikan bränner på grillen
ligger i gräset
äter rabarberpaj
valvakar
skräms och gläds.
Gott så.
Det samlar sig i veckorna
högarna
tvätt, ren och skitig
pappren
sakerna
de skitiga fönstren
plantor att plantera om
dammråttor såklart
Men med lite kaffe
bra musik
barn som leker ute
kan man ta det med jämnmod
I alla fall tvätten
Resten får nog samla sig ett tag till.
Lyssna på en fågelsång av Tillsammans som förhoppningsvis når Dawit Isaak nästa gång näktergalen mellanlandar på resan söderut.