Jagar ord och stycken
till texter att skriva
jagar insikter och inspiration
jagar angelägna bilder att göra
roliga, härliga, viktiga
Och trots att jag sagt (och vet) att allt måste
arbetas fram, timmar sittas,
pennor bitas, idéer vändas och vridas
så finns ett litet hopp
Kanske kommer de som blixten
plötsligt slå ner.
Bara jag bara sitter lite till,
och vrider och vänder.
Dessa änder bor i Olssons trädgård
men mer om det en annan dag.
Att bli bemött
och bemöta
Att mötas kan bli ett resultat
eller ilska
idag möttes vi på BVC
jag, mina barn och syrran
så bra hon är
Möter ungarna, pratar allvar
och uppmuntrar
Lite ruggig
kröp jag idag upp i det soliga hörnet av soffan
och mindes hur jag som barn
låg på trägolvet och lät mig,
liksom katten,
värmas upp av vårsolen.
Ett bildprojekt som var alltför stort
att rymmas mellan barnens
och min läggdags
Men två andherrar hälsar hej
och godnatt.
Var de bor får vi bekanta oss med en annan dag.
Jag har fastnat bland blommorna
och himlen går i rosa
Det finns så mycket roligt att göra
lära
intressant, spännande
Så många tankar att tänka
idéer att få
Tillstånd att förändra
visioner att ha
Det är ju inte klokt.
Med frånvarande blick
jag drömmer mig bort
tankar snurrar, sorterar sig
går nya vägar
Har papper och penna nära
för man vet banne mig aldrig
Ibland infinner den sig, den där tanken
så bra!
Det löste något, kom på nytt, kombinerade gamla spår
Men akta dig! Kanske får du diagnosen SCT
(sluggish cognitive tempo)
Om man dagdrömmer, är lite långsam, glömmer saker
då är man verkligen i riskzonen.
Flera amerikanska forskare talar för att införa diagnosen
och det gäller framförallt skolbarn
Vad är det som händer!?
Jag är inte principiellt mot diagnoser
och tror att många kan bli hjälpta.
Men ska inte olika sätt att tänka, göra
vara, se ut
uppmuntras
stödjas, arbetas för
Känslan är den motsatta
människor som inte sitter tysta, producerar
biter ihop
de får liksom inte plats
mallen är för smal.
Inte minst i skolan
stora grupper ger inte utrymme för dessa avvikelser
alla måste följa med, lyssna samtidigt
göra samma, vara lika
Det gör mig ledsen
och rädd
Jätterädd
för det samhälle vi skapar när vi menar
att andra sätt att lära, tänka, göra än vårt eget
är avvikande
istället för tillgångar
Så nu gör vi om.
Ge plats för alla
och
dagdröm för bövelen!
Också bra ”Vi behöver påminnas om att dagdrömma”, Isabelle Ståhl i Svd Kultur.
Det droppar vatten på fötterna
makaronerna hamnade utanför durkslaget
potatisen brände
idéerna uteblir
kritorna går av
soligt ute
skratt och prat genom det öppna fönstret
men idag är en sån där dag
det blir liksom fel
känns fel
fast jag tänker att det är ju fint
allt är bra, inget att klaga på
verkligen inte.
Vad är du
Vem?
Vad är din titel, din etikett?
Hur viktigt är det i vårt sociala liv
att säga vad vi gör, vad vi är
Tillsammans med andra (se länklista till höger) har jag, under överinseende av Linda Herneståhl da Silva,
(på EkkoWeb Solutions)
skrivit, ritat, delat, kommenterat, diskuterat blogg
under 21 dagar, den tid det påstås krävas för att etablera en ny vana.
En ganska långsam presentation kan man tycka
men en resa.
att följa några personer dagligen, att komma med synpunkter, tankar, hejarop
att få det tillbaka.
Ibland behöver man fatta sig kort
på ett sätt som får andra att fatta
vad man gör
och kanske lite, lite också vem man är
men det är en ynnest när man får tillfälle
till längre presentation
att hinna lyssna, att hinna berätta lite mer
kanske under 21 dagar.
Och ibland för livet.
Och bloggen
den fortsätter.
