Sanna Levelius - Illustration | illustration
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
129
archive,category,category-illustration,category-129,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Om jag fick äta så mycket godis jag ville…

Vad säger räven

Våga önska stort

Tjuvlyssnar och ritar

Jag sitter och ritar och lyssnar på ungen och kompisens lek. En stor del av tiden pratar de om ”reglerna” genom att säga saker som ”jag hade en knapp på armen som var förtrollad” eller ”här kunde vi äta hur mycket godis som vi ville”. Jag misstänker att mycket av dessa är önskedrömmar, att ha tillgång till oändligt med godis eller få stanna uppe hur länge man vill, saker som annars kontrolleras av vuxna.

Lek som barnen

Det får mig att sitta och fundera på hur jag och vänner hade låtit i en liknande lek, jag hade kanske sagt ”detta är en fantastisk studio med härligt ljus och allt material du kan tänka dig” eller ”för oss är det inget problem att hitta på goda middagar varje dag utan bara roligt”. Prova själv, det är roligt! Jag fick en del nya tankar och ska faktiskt testa att göra det tillsammans med någon av mina vänner också. Det kan vara bra att säga de där önskningarna högt ibland, även om man inte tror (eller vet) att de kommer att infrias just nu. Att våga önska stort och säga det högt kan ibland ge nya idéer och skapa nya vägar.

0

Träning för kreativitet

Hjärtat utanpå

Träna din kreativitet

Hur gör du för att komma på nya idéer? Hur vårdar du din kreativitet?

Ett sätt är att se sin omgivning eller ett problem från ett nytt perspektiv. Testa gärna de här övningarna för att hitta ny inspiration:

Du utgår från dina frågeställningar och utgångsvärden. Oavsett om det är en text du ska skriva eller ett logistiskt problem som ska lösas så kan övningarna ge nya ingångar.

Byt verktyg/material. Sitter du framför datorn och jobbar? Ställ dig upp eller lägg dig på golvet (eller i gräset/på bryggan…) och använd papper och penna en stund istället. Och ta i! Stort papper, tjock penna, rita, skriv, dra streck och våga låta alla nya tankar få komma med. För mig kan övningen innebära att jag ska arbeta i ett nytt material, istället för tunna fina tuschpennor ska jag göra snabba skisser med en tjock pensel eller att arbete tredimensionellt i gips. Utgå från den position du sitter i, de verktyg du arbetar med och byt för en stund till något annat gärna något som du känner är lite utmanande.

Kopiera. Sno någon annans lösning och kopiera den. Ta någons budget och skriv av eller rita av en bild du gillar. Eller skriv av någons text, allt beroende på vad det är du gör förstås. När du börjar att kopiera något, oavsett hur genialt det är, börjar du också komma på egna lösningar för att anpassa till ditt uttryckssätt och behov. Jag arbetar både med stilleben och andras konstverk i den här övningen. Rita av, använd andra färger, material och så har du snart en mängd nya idéer att arbeta med.

Lycka till!

3

Konsten att ställa ut sin konst

 

Tavlor från utställningen på Naturum Fjärås Bräcka

Tavlor från utställningen på Naturum Fjärås Bräcka

Utställning på naturum Fjärås Bräcka

Just nu har jag utställning på Naturum Fjärås Bräcka utanför Kungsbacka. En mycket vacker plats som dessutom har spikvänliga utställningsväggar och många besökare. Så är det inte alltid. Många gånger handlar hängningen av tavlor mer om innovativa lösningar för att bilderna överhuvudtaget ska hänga kvar än hur helheten blir. Jag kommer skriva mer om hur man hänger tavlor framöver. På Fjärås Bräcka hänger i alla fall tavlorna stadigt fram till att de ska plockas ner den tredje juli.

Att våga

Det är väldigt roligt och utvecklande att sätta samman en utställning. Det är utlämnande, läskigt och ofta en väldigt massa jobb. Men att se sina verk i en annan miljö och bra exponerade är som att se dem på nytt. Och du ges möjlighet att få respons från besökare och en insikt i vad andra ser och varför de (förhoppningsvis) tycker om det du gör.

Men hur kommer man dit då? Det är inte alltid så lätt.

Utställningsplatser

Det finns en mängd gallerier där man hyr plats, du betalar för en avgränsad tid och i vissa fall hjälper de med marknadsföring och bemanning. Det är en bra möjlighet att få ställa ut i en bra lokal men kan ibland vara relativt dyrt. Om de har ett stort nätverk och du vill hitta ny publik kan det vara en bra idé. Ett tips är att gå ihop flera stycken och dela på lokalen. Det har flera fördelar, ni är flera som arbetar fram hängningen, du slipper stå ensam och nervös på vernissagen, det blir mer att se för besökarna och ni är flera som delar kostnaderna.

Sen kan man självklart bli inbjuden, du blir tillfrågad om du vill ha utställning på ett visst ställe. Väldigt smickrande! Men inget man kan sitta och vänta på om man inte är mycket tålmodig.

Se över ditt informationsmaterial

Min favorit är ett tredje alternativ, att hitta platser utanför traditionella gallerier och utställningslokaler. Ställen jag tycker om och där det rör sig mycket folk. Folk som kanske inte är ute efter konst men som i sammanhanget ändå kan hitta till mina bilder. Kaféer, restauranger, hotell eller naturum…  Här finns möjlighet till roliga och givande samarbeten, många blir glada över att någon ordnar med utsmyckning och du får en ny publik. Alla blir nöjda. Så våga fråga när du hittar en tom vägg eller plats där ditt verk borde vara och se till att ha en hemsida eller liknande så att de du frågar lätt kan se vad du har att visa.

Och så vill jag slå ett slag för ett besök på Naturum Fjärås Bräcka, otroligt vacker plats med tillgång till god fika! Och kommer du dit innan 3 juli kan du också se några av mina bilder.

2

Om döden, kålrötter och döskallar

DodensFagel

I dagarna firas Allhelgonaafton, Halloween, De dödas dag
olika traditioner på olika platser och för olika personer.
Men med en liknande tanke, de döda ska firas, sörjas, hedras (och de onda andarna ska skrämmas).

När min pappa dog för tio år sedan förstod jag att vi inte är särskilt bra
på det där med döden. Den är obekväm.
Sorglig förstås för de drabbade, de närmast sörjande. Men socialt mycket obekväm.
Och igår hörde jag på radio (Tendens i P1 ”Hur länge får man sörja”), ett program om sorg. Om hur vi när någon sörjer vill trösta genom att säga att det snart går över, du kommer gå vidare, det kommer bli som förut.

Även om döden kommer oss nära snurrar världen, på ett nästan smärtsamt vis, på som vanligt.
Samtidigt som ingenting kommer bli som förut, en person som stod oss nära finns ju inte längre.
Men jag förstod också att sorg inte bara är gråt. Utan kan innebära alla känslor. Skratt, ilska, uppgivenhet, tacksamhet.
Och en förlamande saknad. Minnet av ett liv innehåller så mycket.

På Irland gröptes kålrötter och rovor ut och fylldes med glödande kol, det blev till urgröpta pumpor i USA. I Skåne har man enligt tradition gjort detsamma med sockerbetor. I Mexico bakas bröd till de döda som läggs på altare med dödskallar av socker och papier maché. Helgen har under århundraden blivit en sammanblandning av en mängd olika traditioner, religion och folktro. Och att denna helg innehåller alla sorters känslor och firande, från stillsamhet till fest, är väl bara rimligt.

0

Förberedelser och stök

stok

En härlig tid!
Inte för mörkret, regnet och rusket
men för att hösten är full av utställningar och nya projekt.

lördag är det vernissage och bilder ska väljas, tryckas, ramas, prissättas och listas.
En hel del fixande, trixande, skärande. Papper som ligger lite överallt. Ramar som väntar.
Tvätt och städning som får vänta, barn som har feber. Ett hem i småskalig kaos.
Men ett mycket kärt besvär.

Varje gång blir jag något bättre förberedd. Och kommer på något nytt som borde ha gjorts tidigare. Det är ju inte bara bilderna, de ska gå att köpa också, priser ska finnas, listor, information, om mig, om bilderna, förpackningar, inbjudningar, kanske posters, spikar, hammare och vattenpass.
Och salta pinnar! Det går inte an att glömma salta pinnar.

På lördag morgon är det mesta av mitt jobb gjort, då hänger bilderna där de ska.
Och jag dricker äppelmust med fjärilar i magen och är lyckligt lottad.

Mer information om utställningen.

0

Pippifamiljen

pippifamiljen

I slutet av förra veckan kom mina fågeltröjor. Förutom att de blev så fina är jag särskilt glad över att det är Kajskjul 46, Vägen ut! som har tryckt tröjorna. De gör ett fantastiskt arbete och är roliga att samarbeta med. Dessutom ger det möjlighet till att trycka på tröjor från Neutral som är av hög kvalitet och både ekologiska och rättvisemärkta. Känns bra och viktigt.

Familjen utrustades med tröjor och vi åkte ut i skogen för att ta lite bilder. En härlig dag, och hela familjen fick pippi.

Tröjorna går att beställa fram till och med den 2 november i webbutiken.

0

Målar björk

bjorkram

I mitten av förra seklet var björktavlan en vanlig souvenir. En snedsågad björkskiva med nävern kvar blev canvas och ram. Motivet var ofta lantligt och romantiskt. Kanske var det ett fint vykort man fått som klistrades på tavlan, skarvar och tomt utrymme målades i med björkar och gräs. På Varbergs fästning finns nu en liten utställning ”Älskade björk” som bland annat visar en diger samling björktavlor.

Många solnedgångar, torp och älgar. En del otroligt detaljrika och skickligt målade, andra mer amatörmässiga. Vykort från exotiskt varma platser och från fjäll satta i näverram.
Om det inte är konst så är det ändå bilder av en längtan. En önskan att omge sig med något fint. Kanske ett minne eller en önskan.

Idag målar jag en björkram och tänker på alla dessa människor som suttit vid sitt köksbord eller i sin verkstad med ett kort från någon som stått dem nära. Hur de plockat fram färg och pensel, hur björkskivan förvandlats till något fint att hänga på väggen. Som kanske hjälper att minnas, längta och möjligen drömma. Jag funderar över vad sakerna vi omger oss med berättar och betyder. Och att värdet av en björkbit kan vara högre än vad vi ofta tror.

Nu ska min fejkade björkram fyllas. Få se om det blir med något värt.

2

Att skapa karaktär

IkaDet här är kanske Ika, men det vet jag inte riktigt än. Det jag vet är att hen bor vid havet och saknar sällskap.

Efter att ritat lite och gjort det mönster jag ville ha på kläderna ligger hen nu i min digitala byrålåda. Där får hen ligga där och vila lite.
Så får tiden utvisa om blir en historia eller ej.

Kreationslotsen, Jeanette Niemi skriver om att ge liv åt en karaktär i sitt skrivande. Att livet kommer genom att man bygger ett ”nät” kring sin figur av känslor, familj, beteenden. Det behöver inte vara något som skrivs ut eller syns men ändå ger det en mer ”fyllig” figur. För mig gäller detta också i ritandet. En värld, och historia, byggs kring figurer och bilder. Det ger en riktning i arbetet.

0

Foton och en bra berättelse

fatolj

För det mesta rör jag mig framåt
med penna och papper. Men de
senaste dagarna har fyllts av fotografi.
Och berättande.

På en skogspromenad snubblade familjen
över ett ödetorp. Allt låg kvar,
som om de som levt där bara rest sig
upp och gått. Enligt Göteborgsposten
som låg på bordet var det 1980.

En annan dag stod jag på Hasselblads utställning med Vivian Maier.
Vivian Maier var barnflickan som ständigt fotograferade.
Men först efter hennes död har bilderna framkallats och
visats. Hon har alltså aldrig själv sett sina bilder.

Så dagarna, och fotografierna, svämmar över
av väckta tankar, levnadsöden.
Både det berättade, om Vivian Maier
och det frånvarande, vid ödetorpet.

Gå och se utställningen på Hasselblads centrum och följ med på en guidning,
historien kring denna speciella kvinna och hennes bilder är fascinerande.
Och skapar frågor kring konst, tid och livet i stort.

Den andra historien får fortsätta vara sitt egen mysterium,
som övergivna platser är.

0