Lite vin, diskussion
och frågan
– Vad är pragmatism?
Under dagen
barnen i gräset och
Magnolian som blommar.
Naturen är fantastisk nu.
Det är i alla fall flera av oss överens om.
Jag känner en som såg en gluttsnäppa idag
och barnen hittade sina, av påskharen, gömda påskägg
Ibland letar vi efter något
något vi kanske inte riktigt är på det klara med vad det är
kanske är vi inte ens uttalat letande
Kanske väntar vi
på något lite obestämt
Idag var i alla fall både barnen och svågern nöjda.
Och jag har varit vid havet.
Läste frågan, vad är din motivation
din drivkraft hos Ann-Catrin Hansson
Det fick mig att tänka på förändring
eller att inte stanna upp
Att vara på väg
flyt eller flykt
Jag tror på förändring, saker, tillstånd
plats och kanske riktning
och har ett behov av
Många gånger är det då det kan hända, utvecklas, bli bra
Istället för att stanna i något, kanske dåligt
att vara kvar för att man tror att andra tycker det är konstigt annars
Men vi är olika, behöver olika sorters förändring
i stort eller litet
Någon flyttar till landet, eller stan
säger upp sig och seglar jorden runt
börjar en ny utbildning, vänder blad, går vidare
eller byter gardiner
Jag är en ganska lugn människa
och rastlös
Och ibland har jag svårt med balansen.
Det finns stunder när jag borde förändra i det lilla
men börjar röja i det stora
Ibland krävs förändring
inte den där förändringen som får omgivningen att baxna
kanske är det bara en ny tanke som ska få plats
En ny rutin, små ting som gör stora saker
En annan gång kanske man behöver prova att segla jorden runt
Ibland kanske man ska stanna upp istället, gräva där man står
det kan vara det svåraste, det stormigaste havet.
Vända på befintliga stenar och lägga till rätta
det vet man bara själv
och ibland inte förrän efteråt.
Jag kan vara irriterad
sur
rent av förbannad
men i grunden känner jag,
kanske kan det bero på åldern
eller på våren
min älskade familj
kanske ölen jag tog med vännerna igår,
att jag är lycklig
sådär löjligt lyckligt lottad
inte i relation
inte för jag tänker att jag har det bättre än andra
utan blödigt, tårögd över att det är så jäkla bra.
Idag har jag kört bil
till landskapet där jag är uppväxt, som finns i mig
Och när jag kör förbi rapsfälten som precis är i färd att blomma utanför Kristianstad
uppför den där backen i Brösarp. Och havet ligger där
då känns det i bröstet
och tårarna är nära
Då önskar jag bara att alla ska få känna så
få vara med om detta
jag önskar alla gott
jag önskar fred på jorden
Det vill jag
Jag såg nyheterna igår
och så kom det där igen
En man från UK independence party börjar sin mening:
”true English people think…”
VAD?
Har hört något liknande förut i svensk politik,
Vanligt folk
Hela systemet skriker,
denna retorik som utestänger och förenklar
Be dem definiera, vilka menar ni?!
Hur tusan är man vanlig,
vad gör man då, tänker, ser ut, säger, tycker om, bor, älskar, klär sig, läser, jobbar, intresserad av, vilka vänner har man, drömmar, visioner?
Och detta är bara en liten, liten del av vad som gör en människa
Är alla vanliga lika, ser de likadana ut, tycker de lika (det verkar dessa politiker i alla fall tro), vill de lika?
Och vad är en sann medborgare (true Englishman), finns det någon som är falsk?
I vanlighetens retorik kläms vi ihop, manglas
vi plattas till, ska passa i en form
ofta en form som utesluter (de andra)
Om vi inte passar i formen, får vi inte vara med då?
Är ovanliga?
Det gör oss fattiga, samhället fattigt
Att plattas till, stoppas in i en mall, i vanlighetens namn, i sanningens namn
vi förlorar delar, av utrymmesskäl
Så skärp er!
Att inte orka se mer än en schablon är inget annat än lathet
(alternativet är att man är illasinnad och det hoppas jag inte)
Så orka se hela samhället och hela människan,
Och låt oss förbli flerdimensionella.
Författaren Chimamanda Adichie:
”The problem with sterotypes is not that they are untrue,
but that they are incomplete;
they make one story become the only story”
Jag funderar vidare kring kreativitet.
Ett ord som ofta används slentrianmässigt, i tusen sammanhang
men en process som inte ges lika mycket plats
Enligt WikiPedia är förutsättningen för kreativitet
”…en lekfull och frigjord förmåga att bryta mot
ett invant sätt att se världen eller ett problem”
Fint! Det gillar jag verkligen.
Hur hanterar man ett problem
hur kan man sätta ihop och vrida på världen
Hur pusslar man med sina kunskaper och idéer,
ett pussel där man kanske skär sina egna bitar, för att det blir bättre så.
Att vara kreativ har då inget att göra med vilket resultatet blir
förutom att det ger ett resultat
(creo = skapa)
Den kreativa processen behöver tid och plats och den
kräver kunskap, inre motivation och metoder för nytänkande.
Men hur kreativiteten yttrar sig är något personligt
världen och problemen ter sig ju olika. Ramarna vi utgår från är inte exakt desamma.
Metoderna vi utarbetar passar olika, kunskaperna skiljer sig och den inre motivationen
Ja, den är bara din.
Det gör det lite svårare, hur krattar man för kreativitet
hur manar man fram den. Går det att tvinga fram,
att locka eller kommer den bara när den själv vill.
Det är spännande!
Jag tror på lockandet, och att öva.
Att ge möjligheter, uppmuntran och utrymme.
Viktigt överallt och jätteviktigt i skolan.
Kanske känner någon igen bilden. Den har publicerats förut och blev framplockad denna trötta måndagskväll. Det var inte för inte jag började tänka på begreppet kreativitet. Ska öva mer imorgon.
Alltså förväntningar
så härligt det kan vara.
Kanske tänker man på en resa
eller kvällens middag
Ser fram emot
längtar
Eller
eller,
så tänker man
att denna lediga dag har jag tid
för mig, för barnen
Det kommer bli så härligt!
Och så glada alla kommer vara,
särskilt barnen, tänker man (kanske)
Man tänker att det kommer bli si
att det blir så. Alla nöjda!
Alla följer programmet som finns i ditt huvud,
dina förväntningar.
Så börjar det med att viljorna liksom vill olika
att den ena drar dit, och den andra hit
och den tredje är inte alls särskilt strålande
Dagen fortsätter slita åt olika håll, men alltid fel.
Och efteråt, vilka otacksamma.
Hade de bara följt planen,
Oj så bra det blivit.
Men var fanns då planen att följa,
i din skalle, svårläst.
Förväntningar behöver luft, vädras och delas.
Kommuniceras.
Då finns i alla fall förutsättningarna.
Man hänger i parken
för det gör man i mitten av april
en fantastisk tid, det är det
knoppar slår ut
utan att det gör särskilt ont
En and knallar förbi med en rad av små knuffandes dunbollar i släptåg
temperaturen är kanske densamma som i februari eller
januari, december
och vinden lika snål
i alla fall i denna västkustska stad
jackan tunnare, barnens uthållighet på lekplatsen längre
och kylan in i märgen djupare
men upptinad blir man ändå på nåt sätt
bara av det återvändande livet
Jag jobbar med kommunikation
tycker mycket, både åsiktsmässigt och om.
Det är spännande, intressant och nödvändigt
Hur ska man utforma ett budskap
Varför?
Vad behöver sägas, förklaras, förtydligas
Vem ska nås, hallå!
Så hör jag mig själv
klä på dig nu, kom och ät, plocka upp efter dig, gör det, gör det och gör det
Otroligt tjatigt, tråkigt
och noll respons.
Att hjälpa till med ett företags kommunikation eller kommunikationen mellan forskare och allmänhet må vara en sak
att nå fram till sina ungar är en helt annan.
Genom ett inspirerande, och inspirerat, inlägg på bloggen Go for Gold hittade jag en app som ropar HoHoo för påminna om att fokusera rätt, en app med mycket glimten i ögat. Men jag hoppas att den kan hjälpa mig att komma ur tjatkarusellen och skärpa till kommunikationen även här hemma.
