Sanna Levelius - Illustration | Blogg
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
1815
blog,paged,paged-13,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Ge oss regnbågen

BorOverSeine

Jag blir för det mesta upprörd när jag går in på en barnklädesavdelning.
Vilken j-vla uppdelning:
Fullt med färg, rosa, glitter, tingeling å ena sidan,
Lite svart, blått och monstertruckar å den andra.
Deta från att barnen bara är småskruttar! Lägg av!

Min dotter vill bara ha rosa, gärna med Hello Kitty
eller som hon själv uttrycker det: jag ääälskar rosa, jag ääälskar Hello Kitty!
Så kan det vara.
Den större ungen gillar också färg, men lite mer varierat,
men vid 6 år vet man ju att rosa är en tjejfärg.

Färgad av min omvärld kan jag ibland önska att dottern ville ha lite annat på sig ibland.
Ska man tänka genus ska man tänka annat än bara rosa och Hello Kitty, tänker jag.
Så lätt att använda lite grönt, orangea, gå runt i ett mindre könsminerat färgfält.

Men på en lekplats på kajen vid floden Seine blev det så tydligt för mig.
Ungarna klättrar, hänger upp o ner, är där man inte förväntar sig.
Och det går verkligen lika bra med en hejsankatt på magen och i rosa dress som i en grönrandig tröja.

Och det ska klart användas grönt, jag gillar grönt. (Och svart)
Men inget mer hängande i könsneutralt område, tack.
(Kära klädesbutiker) Ge full färgpalett till alla!

0

En fredag är en fredag är en fredag

nachoVåra barn är kinkiga med maten,
alltså otroligt smala i sin middagsacceptans.
Värst är den stora som endast äter köttfärs i två former: som hamburgare och på nachochips + pannkakor. PUNKT

Nåväl nu är vi ute och reser och lite spännande är det allt
och vi säger (lite på skoj, lite på allvar) här finns inte samma mat, vi får testa något nytt!

Tre dagar går
sen ljuder ett glädjetjut i den franska matbutiken:
DET FINNS NACHOS!
Hej fredagskväll, var du än är!

0

Idag har jag tänkt på duvor

duvor

Dessa flygande råttor som sliter i de slängda pommes fritesen på gatan och med en olivkvist i näbben symboliserar fred.
Det kuttras och flaxas. Det fightas och bajsas. Om morgonen ser jag skuggan av deras vingar genom gardinen.
Det är skillnad på duva och duva. Helt klart är de lättare att charmas av på ett franskt tak än bland pommes fritesen.

0

Det kommer bli bra

Att resa runt med barn. Det gör vi ofta, vi har ju barn och far runt en del. Mest på hanterbara avstånd, ett par timmar hit och dit med bil eller tåg. Det skas till mormor och farfar, till morbröder och farbröder och vänner förstås. Det är ett litet projekt och alla ska laddas med böcker och tilltugg och ström (om det gäller plattor, datorer och telefoner).

Nu skulle vi lite längre den här gången, och med bil. Tåg är lättare för där kan man röra sig och flyg är fortfarande ett spänningsmoment. Men nu var det med bil och ca 160 mil. Och vi ville mest bara iväg.

Etapp ett var lätt, en vanlig körning till farfar för övernattning. Och vi tänkte sticka tidigt därifrån, bara bära ut barnen i pyjamas i bilen och sticka. Köra några timmar med dem slumrande, göra frukostuppehåll och redan vara en bit på väg.
Vi kom inte iväg tidigt, barnen var helvakna redan från början och hela, hela dagen och en bra bit in på kvällen. Tappra små ungar fulla av godis rasade ihop på hotellet någon gång mitt i natten. Lite tjat och lite gnäll, men mest gnagde det i skallen. Vad gör vi? Vad utsätter vi ungarna för? Är det verkligen värt att låta dem sitta instängda, fastspända under två dagar för att vi tycker det är härligt att resa (eller vet att det kan bli härligt när vi kommer fram). Ett skavande samvete som inte riktigt ger med sig. Är det inte ändå så att barn trivs bäst hemma, bara en utflykt runt knyten kan vara ett äventyr. Hur duglig som förälder är jag egentligen som drar med barnen på sånt här.

VidFloden
Men så kom vi fram och idag känns det som att samvetet blev åtminstone lite tystare, för idag har det varit just sådär bra som vi vuxna kan föreställa oss att det blir när man väl kommer fram.

0

Förbaskad tur och en del skicklighet

barniAtelje Barnen går bananas i ateljén vi har till låns för en månad. Och de gör fantastiska bilder inemellan. Det är en otrolig möjlighet att få vara här i Grez-sur-Loing med familjen. Det är så bra att jag måste bita mig i den sociala mediertungan för att inte bli hopplöst odräglig (lite odräglig vet jag att jag är).

Tänk att vi hittade stipendiet och skrev den där ansökan. Beviljan gav mersmak och fler ansökningar har skrivits sedan i somras, och en del har fallit i god jord.

Det finns en mängd olika tjänster man kan betala för att få hjälp med att sammanställa möjliga stipendier utifrån dig. Och det finns böcker att köpa eller låna på biblioteket där tusentals stipendier är listade. Det är en djungel att leta bland dessa, och för mig har inte något av dessa alternativ varit särskilt givande.

Jag gör istället en skiss över min idé, det projekt jag vill söka stöd för. Och sedan googlar jag. Ta alla ord som kan förknippas med ditt projekt. Tänk på kategorier som projektet kan passa in i, utbildning, konst, utbildning m.fl. Kombinera det med alla möjliga böjningar av stipendie/stöd du kan komma på, det bör ge ett antal alternativ. Med en relativt liten arbetsinsats vad gäller letandet i alla fall.

Det viktigaste är ju trots allt att du har ett projekt som är bärkraftigt och som du verkligen vill genomföra. Sen handlar det om en hel del både tur och skicklighet.

0

Möjligheter

IDetBla
”Jag i det blå”

Solen skiner in och man kan höra floden utanför genom det öppna fönstret. Att vakna första morgonen i den lånade lägenheten och veta att vi har en månad framför oss här i Frankrike är underbart. Lägenhet och ateljé i ett fantastiskt hus med trädgård som vi delar med andra konstnärer, författare och forskare. Det är resultatet av att projektet vi planerar göra ansetts intressant och vi blev beviljade ett stipendium!

Mycket av min tid arbetar jag med att genomföra egna projekt både inom bild och kommunikation. Det kan handla om att förbereda en utställning, göra en barnbok eller att skapa utbildningsmaterial. Många gånger innebär det en period av obetalt arbete. En del är chansningar, ett test om det blir bra, om det går att sälja osv. För att kunna genomföra projekten kan det behövas uppmuntran såväl som ekonomisk hjälp. Att söka stipendier kan vara en väg att få lite av båda. Om man är engagerad, har en bra idé och kan formulera den.

Stipendier finns i alla varianter, mycket eller lite mindre pengar, resor, uppehälle, material eller utbildning. Har du en idé, ett projekt och stark önskan till något finns det en möjlighet att du kan få stipendium för att underlätta att genomföra din dröm, delmål eller ditt hobbyprojekt. Och det finns en mängd olika fonder och stiftelser att söka hos alla med sin speciella inriktning.

För mig kan ett stipendium ge den där chansen att göra något extra, något jag önskat och längtat efter att genomföra. För min sambo, som forskar, kan stipendier vara ett sätt att finansiera sin forskning. Oavsett om det handlar om det lilla extra eller försörjning så gäller det att hitta rätt fond/stiftelse att söka från, ofta också att skriva många ansökningar och att lära sig hur man väcker intresset, och ger ett seriöst intryck, hos de som utser stipendiater. Lite mer av mina funderingar kring det kommer imorgon.

0

Välkommen till kontinenten

Lägenheten utlånad, bilen packad. Och första publiceringen i blogg100 missad. En lång dags/natts körning, efter fem länder och 16 timmar bakom ratten stupade jag i säng utan att hinna trycka på skicka. Vilket jag i all enkelhet skyller på kartläsaren och alltför långt mellan hotellen.

Inför de sista timmarna körning har familjen laddat med hotellfrukosten, en del juice, frukt och macka. Och en del chokladflingor, supersöt yoghurt och croissanter. Trots detta egna, icke ringa, sockerintag blev barnens ögon stora som tefat när damen vid bordet bredvid i lugn och ro intog sin frukost, coca-cola och pain de chocolat. De tror de kommer trivas denna tid i Frankrike.

ogon

0