Sanna Levelius - Illustration | Blogg
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
1815
blog,paged,paged-11,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Att lämna

jagRitar

Gråväder och lite regn
det passar ju bra,
kommer överens med sinnesstämningen en dag som denna.

Lite irriterat, sorgset och rastlöst
vi är på väg
bara inte riktigt än.

Inte riktigt dags att packa
men inget läge att börja något nytt.

Snart ska vi lämna platsen som vi hunnit vänja oss vid
och komma hem till en annan, det är också bra.

Och jag är nära gråten.

1

Ålder

paddla
Den paddlande mannen på bilden har ingen koppling till texten.

Som sagt har jag fyllt 40
för inte särskilt länge sen

Så nu är jag det (ja, ett tag)
tänker att man väl är 40 fram till 43 i alla fall
tills man börjar bli 45
Och då är man i stort sett 50
tänker jag nu, då kanske det ändå mest känns som just 45

Så hur är det nu då?
Åldersdeprimerad?
En önskan om att vara yngre?
Är livet som jag önskar?

Alltså livet är ju som det är
ganska bra ändå (jag har tur).
Men klart att jag tänker
men mest kan jag nog önska att det varit som nu ännu tidigare.

Detta är inlägg 28 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Att vara del av en grupp

svanar

I drygt sex år har jag varit förälder nu
och är glad för det. Väldigt glad, till och med.
Men vänjer mig gör jag nog aldrig.

(Hur jag kan drabbas, nästan slås till marken
av sårbarheten.
Jag håller någon i handen som är viktigare än mitt eget liv.
Det är ett rejält lass ansvar och oro som kommer med den lilla handtryckningen.

Och jag lär mig aldrig att jag är flera,
att det inte går bara ta en snabb sväng förbi…
eller att slänga i sig något i farten,
luta sig tillbaka och vila liten stund på tåget..
vi är nu flera som ska föras fram, runt, hit och dit, födas, roas

Ändå händer det om och om igen, jag drar i den där lilla handen
skrikande, gråtande, hungriga, förbannade (i dubbel bemärkelse) ungar
På en liten snabb avstickare
som blir en heldags helvetesvandring.)

Men denna dag har vi gått i takt.

Detta är inlägg 27 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Igår sprang jag en liten tur

trad

Tanken var att jag skulle springa en liten tur
Men den blev ännu kortare.

När man kör bil här (är i Frankrike) ser man hur det med jämna mellanrum
står kvinnor i parkeringsfickorna, ibland stannar en bil

Och det kryper under skinnet på mig.
Att tycka sig ha rätt att köpa tillgång till en annan människas kropp
den människosynen gör mig rasande
och osäker

Så när jag är ute och springer ser jag ett hot i varje
skåpbil som står vid sjön
och blir rädd(!) när en man på moped med motorn avstängd tyst rullar bakom mig på stigen

Jag vände hem med telefon i handen och hjärta i halsgrop
Mannen hade bensinstopp
Alla förlorar

Detta är inlägg 26 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Det går fort

image

Innan, tänker jag allt som ska göras, upptäckas, hinnas med.
Och så är det snart dags att åka hem innan man knappt hunnit börja.

Eller så tänker jag att det ska bli gott med en kopp the, sitta och jobba lite.
Och så slumrar jag till efter läggläsning med barn och det är natt.

Det liksom svischar fram.

Men tänker man efter blir det nog en hel del upptäckt ändå.

Detta är inlägg 25 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär att jag ska göra ett blogginlägg om dagen under hundra dagar. Sök gärna på #blogg100 för att se andra bloggare i utmaningen.

0

Tips för att skapa spänning i tillvaron

image

Ett är att åka en timmes pendeltåg med nödiga ungar.
Ett annat att vindla i oändliga gångar och knö sig och ungar in i knökfulla tunnelbanetåg.
Det bästa är dock antikvitetsmarknad med samma, mycket nyfikna, barn.
Gigantiska kristallkronor, guldramar, konstverk och konstiga krusiduller. Sköra snäckskulpturer, skira tyger och knakiga gunghästar.
Ögonen på fingrarna.
Nu är alla trötta. Och nöjda, både med glitter och spänning för ett tag.

0

Inget går upp emot att fylla fyra

EFyra

– Det här är den bästa födelsedagen!
Slott, karusell, tårtkalas och en tandborste i present.

Och att somna med förvissningen om att det är födelsedag även imorgon.

Detta är inlägg 23 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Paris är jättestort

Tuja

Tänk att få några timmar att gå själv
precis hur jag vill, eller inte alls.

Men nu ville jag gå, och säger som ungen
– Jag ääälskar att gå!
i städer, på nya platser.

Jag tänker varje plats som ett potentiellt hemma
tänk om detta var ”min” mataffär, mina grannar -Bonjour!
Tittar lite på lägenhetsannonser
skulle det vara möjligt, längtar efter livet som det hade varit då.
Och så vill jag aldrig åka därifrån

Och så känns det samtidigt ganska skönt att tänka på att snart komma hem.
Skjuter rötter i farten.

Detta är inlägg 22 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Perspektiv

image

Många timmar har jag suttit
med linjal och tungan rätt i mun.
Stora papper fyllda med gator, hus, linjer i rätta vinklar.
Tankar kring liv och villkor.
Ständigt närvarande, ibland på en parisisk bakgård.
Livsnödvändiga perspektiv,
så glad att du finns.

Alternativ text:
På ett hotellrum i Paris
omåttligt mätt och belåten
lite längtig efter barn och man.
Att få ha det så i en värld som brinner
och bågnar av överflöd
Då får man ta fram sin linjal
och tänka lite på perspektivet

Inlägg 21 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.  Sök på taggen och hitta fler bloggare.

0

Vårdagjämning

vitduva

Lite i hatten
champagne, sol, en flod och en några hundra år gammal bro
var delar av rekvisitan under infirandet av våren
Skål sa vi och ville inte sluta prata
Så nu är den här
ostoppbar,
vår.

Detta är inlägg 20 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0