Sanna Levelius - Illustration | blogg100
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
455
archive,category,category-blogg100-2,category-455,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Ett dagdrömmeri

dagdrommeri

Med frånvarande blick
jag drömmer mig bort
tankar snurrar, sorterar sig
går nya vägar

Har papper och penna nära
för man vet banne mig aldrig

Ibland infinner den sig, den där tanken
så bra!
Det löste något, kom på nytt, kombinerade gamla spår

Men akta dig! Kanske får du diagnosen SCT
(sluggish cognitive tempo)
Om man dagdrömmer, är lite långsam, glömmer saker
då är man verkligen i riskzonen.

Flera amerikanska forskare talar för att införa diagnosen
och det gäller framförallt skolbarn

Vad är det som händer!?
Jag är inte principiellt mot diagnoser
och tror att många kan bli hjälpta.

Men ska inte olika sätt att tänka, göra
vara, se ut
uppmuntras
stödjas, arbetas för

Känslan är den motsatta
människor som inte sitter tysta, producerar
biter ihop
de får liksom inte plats
mallen är för smal.

Inte minst i skolan
stora grupper ger inte utrymme för dessa avvikelser
alla måste följa med, lyssna samtidigt
göra samma, vara lika

Det gör mig ledsen
och rädd

Jätterädd
för det samhälle vi skapar när vi menar
att andra sätt att lära, tänka, göra än vårt eget
är avvikande
istället för tillgångar

Så nu gör vi om.

Ge plats för alla
och

dagdröm för bövelen!

Också bra ”Vi behöver påminnas om att dagdrömma”, Isabelle Ståhl i Svd Kultur.

0

Fortsättning följer

20140427_220817

Vad är du
Vem?

Vad är din titel, din etikett?
Hur viktigt är det i vårt sociala liv
att säga vad vi gör, vad vi är

Tillsammans med andra (se länklista till höger) har jag, under överinseende av Linda Herneståhl da Silva,
(på EkkoWeb Solutions)
skrivit, ritat, delat, kommenterat, diskuterat blogg
under 21 dagar, den tid det påstås krävas för att etablera en ny vana.

En ganska långsam presentation kan man tycka
men en resa.
att följa några personer dagligen, att komma med synpunkter, tankar, hejarop
att få det tillbaka.

Ibland behöver man fatta sig kort
på ett sätt som får andra att fatta
vad man gör
och kanske lite, lite också vem man är

men det är en ynnest när man får tillfälle
till längre presentation
att hinna lyssna, att hinna berätta lite mer
kanske under 21 dagar.
Och ibland för livet.

Och bloggen
den fortsätter.

0

Tillplattad

iPapper

Jag såg nyheterna igår
och så kom det där igen

En man från UK independence party börjar sin mening:
”true English people think…”

VAD?

Har hört något liknande förut i svensk politik,
Vanligt folk

Hela systemet skriker,
denna retorik som utestänger och förenklar
Be dem definiera, vilka menar ni?!

Hur tusan är man vanlig,
vad gör man då, tänker, ser ut, säger, tycker om, bor, älskar, klär sig, läser, jobbar, intresserad av, vilka vänner har man, drömmar, visioner?
Och detta är bara en liten, liten del av vad som gör en människa

Är alla vanliga lika, ser de likadana ut, tycker de lika (det verkar dessa politiker i alla fall tro), vill de lika?
Och vad är en sann medborgare (true Englishman), finns det någon som är falsk?

I vanlighetens retorik kläms vi ihop, manglas
vi plattas till, ska passa i en form
ofta en form som utesluter (de andra)
Om vi inte passar i formen, får vi inte vara med då?
Är ovanliga?

Det gör oss fattiga, samhället fattigt
Att plattas till, stoppas in i en mall, i vanlighetens namn, i sanningens namn
vi förlorar delar, av utrymmesskäl

Så skärp er!
Att inte orka se mer än en schablon är inget annat än lathet
(alternativet är att man är illasinnad och det hoppas jag inte)

Så orka se hela samhället och hela människan,
Och låt oss förbli flerdimensionella.

Författaren Chimamanda Adichie:
”The problem with sterotypes is not that they are untrue,
but that they are incomplete;
they make one story become the only story”

4

Snart är det påsk!

soderut

Som flera medbloggare redan påpekat
närmar sig påsken.

Roligt arbete stundar
ramar bilder och packar
snart far jag söderut.

Det blir inte Frankrike som kartan missvisande indikerar
dock Sveriges Provence, (det något vassare) Österlen!

Konst i kubik, i varenda vrå och lada
Mina bilder kan du se på Kiviks Café & Bageri
och på Catrinegården utanför Borrby!

Och alltid här.

0

Vad tusan är kreativitet

kreativitet

Något skapande, blomstrande, fantastiskt
Kanske

Det är nog bra i alla fall
väldigt ofta står det att man är, ska vara, utveckla, leva ut
Kreativiteten

Men den lever sällan av sig själv
eller det kan den ju
en idé, fantastisk såklart, slår ner
rakt ner i skallen och bara måste ut

Men för det mesta är det gnet
sitta regelbundet, ofta, mycket, länge
gneta

för att få det där resultatet som ser ut som om det slog ner
rakt i skallen bara

Bilden är inte klar, ni får följa med i denna kreativa process
som det gnetas vidare med imorgon.

0

Jag vill någonting!

sudda

Nyligen fick jag ett meddelande om att det var tre år sedan jag startade bloggen
sedan starten har jag haft en diffus och inte (ännu) formulerad tanke om varför jag bloggar
Så nu är det väl dags, för jag vill faktiskt någonting.

Jag vill förändra internet
det är anledningen till att jag publicerar mina inlägg

Det låter kanske stort men det otroliga är att jag faktiskt gör det
även om det bara är lite, lite grann

För det är det fantastiska med webben att vi alla är med att skapar den
genom att skriva, rita, lägga oss i, förändrar och utvecklar vi innehållet.

Jag ville se mer bilder
inte som utfyllnad, något man slänger in för att dryga ut en sida
utan bilder som är aktivt valda för sitt sammanhang
eller som står för sig själva
ritade, målade, foto eller collage, tekniken är oväsentlig (och källan så länge det finns tillåtelse för publicering)

Jag vill att bilden i mycket större utsträckning ska få vara en del av innehållet (eller vara innehållet)
bilden är budskapsbärande, det kan man använda sig av. Ett tips.

Jag fortsätter på mitt lilla hörn.

0

Att lämna

jagRitar

Gråväder och lite regn
det passar ju bra,
kommer överens med sinnesstämningen en dag som denna.

Lite irriterat, sorgset och rastlöst
vi är på väg
bara inte riktigt än.

Inte riktigt dags att packa
men inget läge att börja något nytt.

Snart ska vi lämna platsen som vi hunnit vänja oss vid
och komma hem till en annan, det är också bra.

Och jag är nära gråten.

1