Ett dagdrömmeri

Med frånvarande blick
jag drömmer mig bort
tankar snurrar, sorterar sig
går nya vägar

Har papper och penna nära
för man vet banne mig aldrig

Ibland infinner den sig, den där tanken
så bra!
Det löste något, kom på nytt, kombinerade gamla spår

Men akta dig! Kanske får du diagnosen SCT
(sluggish cognitive tempo)
Om man dagdrömmer, är lite långsam, glömmer saker
då är man verkligen i riskzonen.

Flera amerikanska forskare talar för att införa diagnosen
och det gäller framförallt skolbarn

Vad är det som händer!?
Jag är inte principiellt mot diagnoser
och tror att många kan bli hjälpta.

Men ska inte olika sätt att tänka, göra
vara, se ut
uppmuntras
stödjas, arbetas för

Känslan är den motsatta
människor som inte sitter tysta, producerar
biter ihop
de får liksom inte plats
mallen är för smal.

Inte minst i skolan
stora grupper ger inte utrymme för dessa avvikelser
alla måste följa med, lyssna samtidigt
göra samma, vara lika

Det gör mig ledsen
och rädd

Jätterädd
för det samhälle vi skapar när vi menar
att andra sätt att lära, tänka, göra än vårt eget
är avvikande
istället för tillgångar

Så nu gör vi om.

Ge plats för alla
och

dagdröm för bövelen!

Också bra ”Vi behöver påminnas om att dagdrömma”, Isabelle Ståhl i Svd Kultur.