Sanna Levelius - Illustration | Uncategorized
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
1
archive,category,category-uncategorized,category-1,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Nytt inlägg på ny sida

Vissa veckor går så snabbt och det känns som mycket inte hinns med samtidigt som det känns som inget riktigt gjorts. Men det har det minsann!

Förra veckan var jag på minikonferens, pratade riktning, mål, idéer och framförallt vikten av planering med kloka personer. Otroligt bra, att som ensamföretagare mötas med andra för att formulera sig och dela sina kompetenser. Dessa möten blev något av en omstart för mig. Inte för att jag egentligen ska börja göra något nytt utan för att det blev tydligare för mig vad jag gör och var jag vill.

Det första jag gjorde efter konferensen var att radera min hemsida. Oj, vad jag har ångrat det i vissa stunder. Men det har varit (ÄR) en nyttig utmaning. En blogg, en webbshop och en hemsida som legat och skramlat på olika håll under lång tid ska få plats på samma sida. Det kräver sina timmar, först riva håret över det tekniska. För att sedan upptäcka det verkligt svåra, att fylla sidan så den blir snygg men enkel, inspirerande och tydlig, rolig och proffsig. Och kännas som jag, bli något jag gärna delar med mig av. En process i vardande.

En sak jag försöker lära mig är att saker måste få ta tid, som processer som att formulera sin verksamhet, skapa en hemsida och föralldel planering.

Hösten har blivit min mesta utställningsperiod, och det finns dagar då jag känner mig som gårdfarihandlare när jag kör mellan orter som Kivik, Halmstad, Göteborg, Floda och Stockholm. Packar in och packar upp, spikar och mäter, hänger och plockar ner. Nu i veckan har jag hängt tavlor inför invigningen av Loppistorget i Floda. Och imorgon plockar jag ner min utställning i Halmstad som till vissa delar ska åka vidare till Stockholm om någon vecka. Väldigt roligt och intensivt.

Nu är fredagskväll här och febriga ungar väntar på mys.

Men nästa vecka kommer bloggen igång på riktigt igen då jag än en gång antagit Linda Hernestal da Silvas (Ekko Web Solutions) bloggutmaning för företagare. Så det är tur att jag har börjat planera att planera.

0

I glappet

glappet

Ett lunchseminarium
att kommunicera vetenskap.

Är det ett glapp mellan forskning och allmänhet
Låter så konstigt, forskarna ingår väl även de i
den så kallade allmänheten.

Och ändå ett problem
eller utmaning om man vill

Det vill jag
jag gillar verkligen det där glappet
och att hitta vägar över, genom, under.

Där kan vad som helst skapas.

0

Ganska fort minns man

tillbaka

Det kändes först ovant
tvätthögar
ouppackade väskor
lappar som inte ska glömmas fyllas i
tider att hålla
logistik

ganska fort minns man
att det vanliga inte är fri tillgång till tvättmaskin
croissant till frukost
linne i mars (utan att frysa)
en trädgård där man kan göra ett litet avbrott
kanske gå ner till floden

Nu är det nästan glömt
avbrottets vardag

Detta är inlägg 34 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Att vara del av en grupp

svanar

I drygt sex år har jag varit förälder nu
och är glad för det. Väldigt glad, till och med.
Men vänjer mig gör jag nog aldrig.

(Hur jag kan drabbas, nästan slås till marken
av sårbarheten.
Jag håller någon i handen som är viktigare än mitt eget liv.
Det är ett rejält lass ansvar och oro som kommer med den lilla handtryckningen.

Och jag lär mig aldrig att jag är flera,
att det inte går bara ta en snabb sväng förbi…
eller att slänga i sig något i farten,
luta sig tillbaka och vila liten stund på tåget..
vi är nu flera som ska föras fram, runt, hit och dit, födas, roas

Ändå händer det om och om igen, jag drar i den där lilla handen
skrikande, gråtande, hungriga, förbannade (i dubbel bemärkelse) ungar
På en liten snabb avstickare
som blir en heldags helvetesvandring.)

Men denna dag har vi gått i takt.

Detta är inlägg 27 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Igår sprang jag en liten tur

trad

Tanken var att jag skulle springa en liten tur
Men den blev ännu kortare.

När man kör bil här (är i Frankrike) ser man hur det med jämna mellanrum
står kvinnor i parkeringsfickorna, ibland stannar en bil

Och det kryper under skinnet på mig.
Att tycka sig ha rätt att köpa tillgång till en annan människas kropp
den människosynen gör mig rasande
och osäker

Så när jag är ute och springer ser jag ett hot i varje
skåpbil som står vid sjön
och blir rädd(!) när en man på moped med motorn avstängd tyst rullar bakom mig på stigen

Jag vände hem med telefon i handen och hjärta i halsgrop
Mannen hade bensinstopp
Alla förlorar

Detta är inlägg 26 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Det går fort

image

Innan, tänker jag allt som ska göras, upptäckas, hinnas med.
Och så är det snart dags att åka hem innan man knappt hunnit börja.

Eller så tänker jag att det ska bli gott med en kopp the, sitta och jobba lite.
Och så slumrar jag till efter läggläsning med barn och det är natt.

Det liksom svischar fram.

Men tänker man efter blir det nog en hel del upptäckt ändå.

Detta är inlägg 25 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär att jag ska göra ett blogginlägg om dagen under hundra dagar. Sök gärna på #blogg100 för att se andra bloggare i utmaningen.

0