Sanna Levelius - Illustration | Uncategorized
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
1
archive,paged,category,category-uncategorized,category-1,paged-2,category-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Tips för att skapa spänning i tillvaron

image

Ett är att åka en timmes pendeltåg med nödiga ungar.
Ett annat att vindla i oändliga gångar och knö sig och ungar in i knökfulla tunnelbanetåg.
Det bästa är dock antikvitetsmarknad med samma, mycket nyfikna, barn.
Gigantiska kristallkronor, guldramar, konstverk och konstiga krusiduller. Sköra snäckskulpturer, skira tyger och knakiga gunghästar.
Ögonen på fingrarna.
Nu är alla trötta. Och nöjda, både med glitter och spänning för ett tag.

0

Paris är jättestort

Tuja

Tänk att få några timmar att gå själv
precis hur jag vill, eller inte alls.

Men nu ville jag gå, och säger som ungen
– Jag ääälskar att gå!
i städer, på nya platser.

Jag tänker varje plats som ett potentiellt hemma
tänk om detta var ”min” mataffär, mina grannar -Bonjour!
Tittar lite på lägenhetsannonser
skulle det vara möjligt, längtar efter livet som det hade varit då.
Och så vill jag aldrig åka därifrån

Och så känns det samtidigt ganska skönt att tänka på att snart komma hem.
Skjuter rötter i farten.

Detta är inlägg 22 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Vårdagjämning

vitduva

Lite i hatten
champagne, sol, en flod och en några hundra år gammal bro
var delar av rekvisitan under infirandet av våren
Skål sa vi och ville inte sluta prata
Så nu är den här
ostoppbar,
vår.

Detta är inlägg 20 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Doppa tårna

doppaFoten

Sol, slö dag
i gräs, på filt med pain au chocolat
Tår testar sjön

Detta är inlägg 19 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Utan internet försmäktar vi i denna by

Inlägg nr 18 i bloggutmaningen #blogg100 är något av ett nödrop.
I denna lilla franska by har vårt wifi valt att ignorera vår önskan till omvärldskontakt. I huset rör vi oss oroligt mellan rummen och tittar förhoppningsfullt titt som tätt på telefoner och datorer. Men icke.

Kanske får vi hjälp imorgon.

En bild gick inte alls att få med på denna skrala hjälplina.

0

När vattkopporna kom till Grez

faglar

En lite avslagen dag
rastlöst på sina håll.
Fåglarna för såklart ett väldans liv.
Men lillungen flyttar mest mellan soffan och sängen.
Prickig som en korv är hon, skrutten.

Detta är inlägg 17 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Låt vildmarken ta över

civilisationGam

Livet är underbart.
Det är det ju

Fina ungar har jag, sambo, vänner
bra har jag det.

Och så är det Syrien, läs vad UNICEF har att säga om barnens situation där! Och stöd deras arbetet.
Det räcker med Syrien. Där är redan gränsen för länge sedan nådd,
hur förstår man?

I Spanien har man börjat förvilda tidigare bebodda områden,
bland korkekar i Salamancaprovinsen kan man nu se förvildade hästar beta och gamar stödmatas.
Det känns i sammanhanget mycket civiliserat.

Detta är inlägg 12 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Här står vi i en lerig slänt

Hasthals

Vad är det som händer, denna obehagliga glidning.
Vi står i en riktigt lerig slänt just nu.
Och det är banne mig dags att ta sig upp!

Nazism och rasism är inga varumärken
inget som behöver vägas upp av ett annat ord, en annan extrem åsikt för att balans ska infinnas.
Det är helt enkelt avskyvärt.
Oacceptabelt.

Det som händer får mig att skaka. Av obehag.
Skrik! Alla! Nej, stopp!
Det här går vi inte med på!

Och så Nils Horner, så sorgligt.

Jag vill inte stå i en lerig slänt
jag stå stadigt i leriga stövlar, känna tryggheten, värmen
lutad mot halsen på barndomens favorithäst.
Hämta andan och världen blir bättre.

0

Det kommer bli bra

Att resa runt med barn. Det gör vi ofta, vi har ju barn och far runt en del. Mest på hanterbara avstånd, ett par timmar hit och dit med bil eller tåg. Det skas till mormor och farfar, till morbröder och farbröder och vänner förstås. Det är ett litet projekt och alla ska laddas med böcker och tilltugg och ström (om det gäller plattor, datorer och telefoner).

Nu skulle vi lite längre den här gången, och med bil. Tåg är lättare för där kan man röra sig och flyg är fortfarande ett spänningsmoment. Men nu var det med bil och ca 160 mil. Och vi ville mest bara iväg.

Etapp ett var lätt, en vanlig körning till farfar för övernattning. Och vi tänkte sticka tidigt därifrån, bara bära ut barnen i pyjamas i bilen och sticka. Köra några timmar med dem slumrande, göra frukostuppehåll och redan vara en bit på väg.
Vi kom inte iväg tidigt, barnen var helvakna redan från början och hela, hela dagen och en bra bit in på kvällen. Tappra små ungar fulla av godis rasade ihop på hotellet någon gång mitt i natten. Lite tjat och lite gnäll, men mest gnagde det i skallen. Vad gör vi? Vad utsätter vi ungarna för? Är det verkligen värt att låta dem sitta instängda, fastspända under två dagar för att vi tycker det är härligt att resa (eller vet att det kan bli härligt när vi kommer fram). Ett skavande samvete som inte riktigt ger med sig. Är det inte ändå så att barn trivs bäst hemma, bara en utflykt runt knyten kan vara ett äventyr. Hur duglig som förälder är jag egentligen som drar med barnen på sånt här.

VidFloden
Men så kom vi fram och idag känns det som att samvetet blev åtminstone lite tystare, för idag har det varit just sådär bra som vi vuxna kan föreställa oss att det blir när man väl kommer fram.

0

Förbaskad tur och en del skicklighet

barniAtelje Barnen går bananas i ateljén vi har till låns för en månad. Och de gör fantastiska bilder inemellan. Det är en otrolig möjlighet att få vara här i Grez-sur-Loing med familjen. Det är så bra att jag måste bita mig i den sociala mediertungan för att inte bli hopplöst odräglig (lite odräglig vet jag att jag är).

Tänk att vi hittade stipendiet och skrev den där ansökan. Beviljan gav mersmak och fler ansökningar har skrivits sedan i somras, och en del har fallit i god jord.

Det finns en mängd olika tjänster man kan betala för att få hjälp med att sammanställa möjliga stipendier utifrån dig. Och det finns böcker att köpa eller låna på biblioteket där tusentals stipendier är listade. Det är en djungel att leta bland dessa, och för mig har inte något av dessa alternativ varit särskilt givande.

Jag gör istället en skiss över min idé, det projekt jag vill söka stöd för. Och sedan googlar jag. Ta alla ord som kan förknippas med ditt projekt. Tänk på kategorier som projektet kan passa in i, utbildning, konst, utbildning m.fl. Kombinera det med alla möjliga böjningar av stipendie/stöd du kan komma på, det bör ge ett antal alternativ. Med en relativt liten arbetsinsats vad gäller letandet i alla fall.

Det viktigaste är ju trots allt att du har ett projekt som är bärkraftigt och som du verkligen vill genomföra. Sen handlar det om en hel del både tur och skicklighet.

0