Målar björk

I mitten av förra seklet var björktavlan en vanlig souvenir. En snedsågad björkskiva med nävern kvar blev canvas och ram. Motivet var ofta lantligt och romantiskt. Kanske var det ett fint vykort man fått som klistrades på tavlan, skarvar och tomt utrymme målades i med björkar och gräs. På Varbergs fästning finns nu en liten utställning ”Älskade björk” som bland annat visar en diger samling björktavlor.

Många solnedgångar, torp och älgar. En del otroligt detaljrika och skickligt målade, andra mer amatörmässiga. Vykort från exotiskt varma platser och från fjäll satta i näverram.
Om det inte är konst så är det ändå bilder av en längtan. En önskan att omge sig med något fint. Kanske ett minne eller en önskan.

Idag målar jag en björkram och tänker på alla dessa människor som suttit vid sitt köksbord eller i sin verkstad med ett kort från någon som stått dem nära. Hur de plockat fram färg och pensel, hur björkskivan förvandlats till något fint att hänga på väggen. Som kanske hjälper att minnas, längta och möjligen drömma. Jag funderar över vad sakerna vi omger oss med berättar och betyder. Och att värdet av en björkbit kan vara högre än vad vi ofta tror.

Nu ska min fejkade björkram fyllas. Få se om det blir med något värt.