– Det här är den bästa födelsedagen!
Slott, karusell, tårtkalas och en tandborste i present.
Och att somna med förvissningen om att det är födelsedag även imorgon.
Detta är inlägg 23 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Tänk att få några timmar att gå själv
precis hur jag vill, eller inte alls.
Men nu ville jag gå, och säger som ungen
– Jag ääälskar att gå!
i städer, på nya platser.
Jag tänker varje plats som ett potentiellt hemma
tänk om detta var ”min” mataffär, mina grannar -Bonjour!
Tittar lite på lägenhetsannonser
skulle det vara möjligt, längtar efter livet som det hade varit då.
Och så vill jag aldrig åka därifrån
Och så känns det samtidigt ganska skönt att tänka på att snart komma hem.
Skjuter rötter i farten.
Detta är inlägg 22 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Många timmar har jag suttit
med linjal och tungan rätt i mun.
Stora papper fyllda med gator, hus, linjer i rätta vinklar.
Tankar kring liv och villkor.
Ständigt närvarande, ibland på en parisisk bakgård.
Livsnödvändiga perspektiv,
så glad att du finns.
Alternativ text:
På ett hotellrum i Paris
omåttligt mätt och belåten
lite längtig efter barn och man.
Att få ha det så i en värld som brinner
och bågnar av överflöd
Då får man ta fram sin linjal
och tänka lite på perspektivet
Inlägg 21 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Sök på taggen och hitta fler bloggare.
Lite i hatten
champagne, sol, en flod och en några hundra år gammal bro
var delar av rekvisitan under infirandet av våren
Skål sa vi och ville inte sluta prata
Så nu är den här
ostoppbar,
vår.
Detta är inlägg 20 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Sol, slö dag
i gräs, på filt med pain au chocolat
Tår testar sjön
Detta är inlägg 19 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Inlägg nr 18 i bloggutmaningen #blogg100 är något av ett nödrop.
I denna lilla franska by har vårt wifi valt att ignorera vår önskan till omvärldskontakt. I huset rör vi oss oroligt mellan rummen och tittar förhoppningsfullt titt som tätt på telefoner och datorer. Men icke.
Kanske får vi hjälp imorgon.
En bild gick inte alls att få med på denna skrala hjälplina.
En lite avslagen dag
rastlöst på sina håll.
Fåglarna för såklart ett väldans liv.
Men lillungen flyttar mest mellan soffan och sängen.
Prickig som en korv är hon, skrutten.
Detta är inlägg 17 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Fullmånen hänger tung.
Spegeln är floden.
Imorgon är jag 40.
Detta är inlägg 15 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Vissa dagar är lite irriterade
trots att solen skiner, att du är i Frankrike
och du har tillgång till en ateljé.
Att känna sig irriterad under sådana förhållanden
gör en ju bara än mer förbannad.
Men så har jag en klok vän, ut och rör dig säger hon
Och istället för att knyta ihop i argtrasselnystan knöt jag på mig skorna.
Ut i den vackra, soliga, kvittriga kvällen och så några fotbollssparkar med barnen
och kvällen blev fin.
Detta är inlägg 13 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.
Livet är underbart.
Det är det ju
Fina ungar har jag, sambo, vänner
bra har jag det.
Och så är det Syrien, läs vad UNICEF har att säga om barnens situation där! Och stöd deras arbetet.
Det räcker med Syrien. Där är redan gränsen för länge sedan nådd,
hur förstår man?
I Spanien har man börjat förvilda tidigare bebodda områden,
bland korkekar i Salamancaprovinsen kan man nu se förvildade hästar beta och gamar stödmatas.
Det känns i sammanhanget mycket civiliserat.
Detta är inlägg 12 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.