Sanna Levelius - Illustration | Vad jag inte kunde rita
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
1981
post-template-default,single,single-post,postid-1981,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Vad jag inte kunde rita

Ett kök blev det.
Koket

I tankarna detta:
Untitled-2
Att DN publicerar en notis om att jämställda män har mindre sex. Den bygger på en undersökning gjord i USA. Tidigare undersökningar har gett motsatt resultat vilket inte kommenteras. Funderar över syftet och frågeställning i en sådan undersökning.
Är det: Hur mycket sex har mannen i ett förhållande beroende på graden av jämställdhet?
En annan fråga hade kunnat vara: Vad tycker parterna om kvalitén på sexet i ett förhållande beroende på graden av jämställdhet?
Eller något helt annat. Om det nu ska undersökas.

Medan tankarna kring ovanstående inte riktigt släpper mig hör jag detta på radio:
Hur kvinnor i Egypten utsätts för alltmer sexuellt våld.
Så kan också sex se ut i ett ojämställt samhälle.

Ville men kunde inte rita mina tankar kring detta, de är alltför ilskna och frustrerade över världen för att fastna på pappret.
Så det blev ett kök.

No Comments
  • andersbwestin

    31 januari, 2013 at 12:55

    Jag är övertygad om att ökat sexuellt våld samvarierar med ökat generellt våld.
    Det är två egenskaper som för alltid sitter samman.
    Hjärnans ”sexcentra” ligger granne med ”våldscentrat”.
    Det finns ett obehagligt läckage mellan dessa centra.

    • sanna

      31 januari, 2013 at 13:21

      Ja det är sorgligt, men tyvärr är det väl så att sexuellt utnyttjande ofta sker i samband med konflikter.

    • andersbwestin

      31 januari, 2013 at 13:30

      Jag har läst en hel del evolutionslära och evolutionspsykologi.
      I detta kunskapsrevir hänvisas till att vi alla lyder under de ”själviska genernas” diktat.
      Våldtäkt är en av väldigt många strategier som de själviska generna har i sitt register.

      http://en.wikipedia.org/wiki/The_Selfish_Gene

      Det enda som räknas på gränsen till artens utrotning är förmågan att tillfredsställa de själviska genernas fortlevnad.

      Vår kropp är i detta perspektiv bara ett fodral till de själviska genernas längtan till evig överlevnad. Metoder till överlevnad saknar moral.

      Det är bara att läsa av verkligheten så inser man att det stämmer.

  • Lena Ivarsson

    31 januari, 2013 at 18:17

    Härligt att dagens bild är tillbaka! Även om anledningen idag inte var rolig.

    • sanna

      31 januari, 2013 at 22:19

      Ilska är en bra drivkraft. Tycker också det känns kul att vara igång igen.