Sanna Levelius - Illustration

28 mars, 2014 In Uncategorized

Att vara del av en grupp

I drygt sex år har jag varit förälder nu
och är glad för det. Väldigt glad, till och med.
Men vänjer mig gör jag nog aldrig.

(Hur jag kan drabbas, nästan slås till marken
av sårbarheten.
Jag håller någon i handen som är viktigare än mitt eget liv.
Det är ett rejält lass ansvar och oro som kommer med den lilla handtryckningen.

Och jag lär mig aldrig att jag är flera,
att det inte går bara ta en snabb sväng förbi…
eller att slänga i sig något i farten,
luta sig tillbaka och vila liten stund på tåget..
vi är nu flera som ska föras fram, runt, hit och dit, födas, roas

Ändå händer det om och om igen, jag drar i den där lilla handen
skrikande, gråtande, hungriga, förbannade (i dubbel bemärkelse) ungar
På en liten snabb avstickare
som blir en heldags helvetesvandring.)

Men denna dag har vi gått i takt.

Detta är inlägg 27 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

25 mars, 2014 In Uncategorized

Det går fort

Innan, tänker jag allt som ska göras, upptäckas, hinnas med.
Och så är det snart dags att åka hem innan man knappt hunnit börja.

Eller så tänker jag att det ska bli gott med en kopp the, sitta och jobba lite.
Och så slumrar jag till efter läggläsning med barn och det är natt.

Det liksom svischar fram.

Men tänker man efter blir det nog en hel del upptäckt ändå.

Detta är inlägg 25 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär att jag ska göra ett blogginlägg om dagen under hundra dagar. Sök gärna på #blogg100 för att se andra bloggare i utmaningen.

24 mars, 2014 In Uncategorized

Tips för att skapa spänning i tillvaron

Ett är att åka en timmes pendeltåg med nödiga ungar.
Ett annat att vindla i oändliga gångar och knö sig och ungar in i knökfulla tunnelbanetåg.
Det bästa är dock antikvitetsmarknad med samma, mycket nyfikna, barn.
Gigantiska kristallkronor, guldramar, konstverk och konstiga krusiduller. Sköra snäckskulpturer, skira tyger och knakiga gunghästar.
Ögonen på fingrarna.
Nu är alla trötta. Och nöjda, både med glitter och spänning för ett tag.

22 mars, 2014 In Uncategorized

Paris är jättestort

Tänk att få några timmar att gå själv
precis hur jag vill, eller inte alls.

Men nu ville jag gå, och säger som ungen
– Jag ääälskar att gå!
i städer, på nya platser.

Jag tänker varje plats som ett potentiellt hemma
tänk om detta var ”min” mataffär, mina grannar -Bonjour!
Tittar lite på lägenhetsannonser
skulle det vara möjligt, längtar efter livet som det hade varit då.
Och så vill jag aldrig åka därifrån

Och så känns det samtidigt ganska skönt att tänka på att snart komma hem.
Skjuter rötter i farten.

Detta är inlägg 22 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

21 mars, 2014 In blogg100

Perspektiv

Många timmar har jag suttit
med linjal och tungan rätt i mun.
Stora papper fyllda med gator, hus, linjer i rätta vinklar.
Tankar kring liv och villkor.
Ständigt närvarande, ibland på en parisisk bakgård.
Livsnödvändiga perspektiv,
så glad att du finns.

Alternativ text:
På ett hotellrum i Paris
omåttligt mätt och belåten
lite längtig efter barn och man.
Att få ha det så i en värld som brinner
och bågnar av överflöd
Då får man ta fram sin linjal
och tänka lite på perspektivet

Inlägg 21 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Sök på taggen och hitta fler bloggare.

14 mars, 2014 In blogg100

Parisrebus

På stan med storungen. Möte med vänner i både min och ungens storlek under Eiffeltornet. Gått och gått.
Druckit kaffe, köpt målarduk.
Och som varje fransk människa precis satt igång morgondagens Bourgogne med ett glas rött.

= bra dag!

Detta är inlägg 14 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.