Foton och en bra berättelse

För det mesta rör jag mig framåt
med penna och papper. Men de
senaste dagarna har fyllts av fotografi.
Och berättande.

På en skogspromenad snubblade familjen
över ett ödetorp. Allt låg kvar,
som om de som levt där bara rest sig
upp och gått. Enligt Göteborgsposten
som låg på bordet var det 1980.

En annan dag stod jag på Hasselblads utställning med Vivian Maier.
Vivian Maier var barnflickan som ständigt fotograferade.
Men först efter hennes död har bilderna framkallats och
visats. Hon har alltså aldrig själv sett sina bilder.

Så dagarna, och fotografierna, svämmar över
av väckta tankar, levnadsöden.
Både det berättade, om Vivian Maier
och det frånvarande, vid ödetorpet.

Gå och se utställningen på Hasselblads centrum och följ med på en guidning,
historien kring denna speciella kvinna och hennes bilder är fascinerande.
Och skapar frågor kring konst, tid och livet i stort.

Den andra historien får fortsätta vara sitt egen mysterium,
som övergivna platser är.