Sanna Levelius - Illustration | förskola
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
117
archive,paged,tag,tag-forskola,tag-117,paged-2,tag-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Ljust och fräscht

I Göteborg byggs nya förskolor, med inspiration av Reggio Emilia enligt de ansvariga.

Häromdagen var jag på besök på en av dessa nybyggen eftersom vår förskola ska husera där under ett halvår.
Det är ljust och fräscht.
Hemvisterna (avdelningarna) är relativt små. Men det är tänkt att barnen även ska vistas i ”mötesrum” som delas med förskolans övriga avdelningar. Mötesrummet har högt i tak, två våningar högt, med stora fönster. En bred trappa leder upp till en avsats/rum och avdelningarna på övervåning. Avsatsen har glasräcke för att få ljus från de stora fönstren och ge känsla av öppenhet och ljus.
Ljust och fräscht.
Men är det vad våra barn behöver och efterfrågar?
Här hemma byggs det ofta kojor, barnen älskar att krypa in i och under sängar, stolar, skåp.
Utrymmen där man kan dra sig undan, bygga, leka bara två eller några stycken tillsammans uppskattas mycket på förskolan där de vistas idag.

Efter rundvandringen diskuteras hur pedagogerna ska arbeta i de nya lokalerna. Hur ska man lösa frågor kring ljudvolym, säkerhet och logistik? Olika lösningar tas upp, skärmar, mjuka leksaker i rummet med räcke ner mot mötesplatsen, användning av gemensamma lokaler i mindre grupper. En av lösningarna är att inte vara i lokalerna utan ha ännu mer verksamhet utomhus.

Jag tycker det är bra att barnen ska vara ute. Men är det inte märkligt att det behövs som lösning när det finns en helt ny byggnad som borde vara bra att vistas i. Varför utgår man inte från barns behov när man planerar nya förskolor? Det är obegripligt.

Barn har skilda behov.
Men inget barn har behov av att behöva skapa relationer med fyra avdelningar (ca 80 barn) i stora mötesrum.
Inget barn har behov av att utsättas för onödiga risker.

Jag har skrivit om detta tidigare. Och kommer göra det igen.
Barnens behov måste stå i centrum!

Ljust och fräscht är bra.
Men mindre barngrupper, stimulerande miljö, möjlighet till lugn och ro är viktigt!

0

Populärast på gården – vattenpölen

Sedan kan man undra över varför politiker i Stockholm tycker att barngrupper i förskolan inte bör vara större än 14 för småbarn och 18 för de större. Medan man i Göteborg inte ser några problem med blandade barngrupper på upp till 24 barn. Det enda som ska prioriteras är en kortare kö till förskolan.
Jag blir lika j-la förbannad varje gång jag tänker på det. Barn behöver tid, plats och omtanke. Pedagogerna behöver få möjlighet att ge dem detta.

”Fler barn än tillåtet i många dagisgrupper”, i DN.

0

Höstinventering

Medan barnen efter sommar tycker strumpor skaver, galonisar begränsar och skorna tynger.

Så är det dags igen att inventera inför hösten:
Vad behöver köpas, vad kan skickas vidare, vad finns på vinden, på förskolan, i lådor?
Regnjackor, galonisar, höstskor, gummistövlar.
Lite varmare brallor, fleecetröja, långärmade tröjor, strumpor.
Och så en uppsättning till att ha på förskolan.

0

Jag vet inte hur det ser ut på din arbetsplats…


Men på förskolan kan 20-25 barn mellan 1 och 5 år tvingas samsas i samma rum.
Pedagoger förväntas organisera och göra ett bra arbete i denna miljö.

Det är viktigt att diskutera förskolegarantin, som gjorts i medierna de senaste dagarna. Men man diskuterar straffsatser när det borde diskuteras organisation. Förskolans kvalité måste också ha betydelse. Idag innebär Göteborgs försök att följa förskolegarantin bland annat att redan stora barngrupper utvidgas minst en gång per år då man vill beta av köerna.

Barngruppernas storlek måste begränsas!

”Tuffare tag mot lång förskolekö”, ledare i GP.
”Bra med böter”, ledare i DN.

Och med risk att jag upprepar mig:

I Göteborg bygger man förskolor utifrån tanken att barn ska vistas i stora rum.
Det byggs piazzor eller mötesplatser, som det också kallas, för att ge barnen möjlighet att skapa ytterligare relationer med barn från andra avdelningar. Det kan låta trevligt, men hur många relationer behöver ett litet barn, och hur många klarar de av? På sin egen avdelning har de redan drygt 20 kompisar + pedagoger att knyta an till. Jag tror att redan det är i överkant.

I de nybyggda förskolorna ges heller inga möjligheter att gå undan, det finns inga mindre utrymmen, ingen vrå för vila. Mina barn kommer till hösten flytta till en sådan förskola, under tiden som deras förskola ska renoveras efter samma modell. De kommer att inrymmas på övervåningen 47 barn i tre rum. Matsal delas med barnen på bottenvåningen.

0

Ni kallar det Reggio Emilia. Jag kallar det bullshit!

Byggandet av förskolor i vår region utgår utifrån en ny idé inom förvaltningen. Det ska vara stora salar, gemensamma kapprum och matsal där alla ska få plats.
Idag är det väldigt stora barngrupper på förskolorna.
Indelningen på vår förskola till hösten innebär två avdelningar med 23 respektive 24 barn. Barnen är då mellan 1 och 5 år.
Många att lära känna, många relationer att hålla reda på för ett litet barn.

Efter sommaren ska vår förskola inhysas i en helt nybyggd förskola pga renovering (en renovering som också innebär anpassning till dessa nya idéer).
Här har man byggt enligt den nya principen.
De två barngrupperna kommer att ha varsitt rum att disponera och en gemensam ateljé (tänk er drygt 20 förskolebarn i ett rum).
Matsal delar man med ytterligare en förskola som rumsterar på nedervåningen, där ska alltså ca 100 barn mellan 1 och 5 år få matro.

Kritik möts med att detta är den nya pedagogiken, Reggio Emilia har nämnts.
Jag har inget emot filosofin bakom Reggio Emilia, tvärtom, men detta har inget med Reggio Emilia att göra.
Det har överhuvudtaget inget med pedagogik att göra.

Stora barngrupper är inte bra för barnen!
Och det nya byggsättet gör det än värre med hög ljudvolym, spring och problem med att organisera arbetet.

När ska det bli tid att lyssna på barnens behov?

7

Vardag med doft av syrén!

Tillbaka i vardagen. Barn lämnade på förskola, lite trötta men glada med varsin egenplockad citron att visa vännerna.
Kort promenad genom kvitter och syréndoft till skrivbordet och försök till överblick.
Skriva listor och rensa i högar. Det blir bra det här!

Nu iväg till Lohrs pocket medmera för att hänga bilder!

0