Sanna Levelius - Illustration | barn
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
115
archive,paged,tag,tag-barn,tag-115,paged-2,tag-paged-2,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Det går fort

image

Innan, tänker jag allt som ska göras, upptäckas, hinnas med.
Och så är det snart dags att åka hem innan man knappt hunnit börja.

Eller så tänker jag att det ska bli gott med en kopp the, sitta och jobba lite.
Och så slumrar jag till efter läggläsning med barn och det är natt.

Det liksom svischar fram.

Men tänker man efter blir det nog en hel del upptäckt ändå.

Detta är inlägg 25 i bloggutmaningen #blogg100 som innebär att jag ska göra ett blogginlägg om dagen under hundra dagar. Sök gärna på #blogg100 för att se andra bloggare i utmaningen.

0

Inget går upp emot att fylla fyra

EFyra

– Det här är den bästa födelsedagen!
Slott, karusell, tårtkalas och en tandborste i present.

Och att somna med förvissningen om att det är födelsedag även imorgon.

Detta är inlägg 23 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

När vattkopporna kom till Grez

faglar

En lite avslagen dag
rastlöst på sina håll.
Fåglarna för såklart ett väldans liv.
Men lillungen flyttar mest mellan soffan och sängen.
Prickig som en korv är hon, skrutten.

Detta är inlägg 17 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Parisrebus

rebus

På stan med storungen. Möte med vänner i både min och ungens storlek under Eiffeltornet. Gått och gått.
Druckit kaffe, köpt målarduk.
Och som varje fransk människa precis satt igång morgondagens Bourgogne med ett glas rött.

= bra dag!

Detta är inlägg 14 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Låt vildmarken ta över

civilisationGam

Livet är underbart.
Det är det ju

Fina ungar har jag, sambo, vänner
bra har jag det.

Och så är det Syrien, läs vad UNICEF har att säga om barnens situation där! Och stöd deras arbetet.
Det räcker med Syrien. Där är redan gränsen för länge sedan nådd,
hur förstår man?

I Spanien har man börjat förvilda tidigare bebodda områden,
bland korkekar i Salamancaprovinsen kan man nu se förvildade hästar beta och gamar stödmatas.
Det känns i sammanhanget mycket civiliserat.

Detta är inlägg 12 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, vilken innebär att ett blogginlägg om dagen ska göras under etthundra dagar. Följ mig gärna!
Här kan du se adresser till alla medverkande.

0

Vikten av planering

vattenkrig
Spontant vattenkrig.

Att hänga med familjen utan skola, arbetsplats eller förskola att gå till
är jättemysigt. Och ganska påfrestande inemellan.
Så igår var det dags att strukturera lite,
hur vill du, hur vill jag och hur får vi ihop det. Och så somnade vi nöjda och glada.

Och jag vaknade med migrän. Sådärja! Då tar du allt idag då, så planerar vi lite mer imorgon?

0

En fredag är en fredag är en fredag

nachoVåra barn är kinkiga med maten,
alltså otroligt smala i sin middagsacceptans.
Värst är den stora som endast äter köttfärs i två former: som hamburgare och på nachochips + pannkakor. PUNKT

Nåväl nu är vi ute och reser och lite spännande är det allt
och vi säger (lite på skoj, lite på allvar) här finns inte samma mat, vi får testa något nytt!

Tre dagar går
sen ljuder ett glädjetjut i den franska matbutiken:
DET FINNS NACHOS!
Hej fredagskväll, var du än är!

0

Det kommer bli bra

Att resa runt med barn. Det gör vi ofta, vi har ju barn och far runt en del. Mest på hanterbara avstånd, ett par timmar hit och dit med bil eller tåg. Det skas till mormor och farfar, till morbröder och farbröder och vänner förstås. Det är ett litet projekt och alla ska laddas med böcker och tilltugg och ström (om det gäller plattor, datorer och telefoner).

Nu skulle vi lite längre den här gången, och med bil. Tåg är lättare för där kan man röra sig och flyg är fortfarande ett spänningsmoment. Men nu var det med bil och ca 160 mil. Och vi ville mest bara iväg.

Etapp ett var lätt, en vanlig körning till farfar för övernattning. Och vi tänkte sticka tidigt därifrån, bara bära ut barnen i pyjamas i bilen och sticka. Köra några timmar med dem slumrande, göra frukostuppehåll och redan vara en bit på väg.
Vi kom inte iväg tidigt, barnen var helvakna redan från början och hela, hela dagen och en bra bit in på kvällen. Tappra små ungar fulla av godis rasade ihop på hotellet någon gång mitt i natten. Lite tjat och lite gnäll, men mest gnagde det i skallen. Vad gör vi? Vad utsätter vi ungarna för? Är det verkligen värt att låta dem sitta instängda, fastspända under två dagar för att vi tycker det är härligt att resa (eller vet att det kan bli härligt när vi kommer fram). Ett skavande samvete som inte riktigt ger med sig. Är det inte ändå så att barn trivs bäst hemma, bara en utflykt runt knyten kan vara ett äventyr. Hur duglig som förälder är jag egentligen som drar med barnen på sånt här.

VidFloden
Men så kom vi fram och idag känns det som att samvetet blev åtminstone lite tystare, för idag har det varit just sådär bra som vi vuxna kan föreställa oss att det blir när man väl kommer fram.

0

Älskade pappa

Tio år har gått.
Tack alla ni som deltog på begravningen och som fanns runt oss under den tiden.
Det var mycket värdefullt.

skanegatan

Det är januari
27 januari 2004
Nä, inte det trots att jag minns dagen i detalj
Det är tidigare, ett annat år
En man, påbyltad, invirad i filt, sitter där
på trottoaren utanför sin krog
Fingret som vilar i boken, någon har stannat för att säga några ord, berätta något
eller kanske är det Affe som ropar något från andra sidan gatan
Kanske är det jag.
Kanske är det en annan månad, en annan berättelse, inte så många filtar.
men du är där och fingret vilar i boken.

I en liten låda ligger glasögon, tändare (många), rizlapapper, en skiss till en offentlig utsmyckning, ett gammalt körkortsfoto…
Du har barnbarn. Ibland öppnar de lådan, plockar fram.
Tittar och frågar. Du är morfar och farfar.

De kommer inte få känna dina händer på axlarna, blicken som granskar och säger att det är jävligt fint att ses efter ett tags bortavaro.
De får inte heller berätta historier för dig, om resor, bilder de sett, betraktelser.

Jag saknar det.
Att stanna till, fingret som håller på raden i boken medan du lyssnar.

Men de kan tumma på ditt rizlapapper, och jag får sätta fingret i boken, stanna upp och berätta.
Lyssna på deras tankar.

Nu trillar tårarna
Så onödigt att du inte finns med oss

Så mycket jag aldrig får veta,
och berätta
saknad, sorg
Glädje

0