Sanna Levelius - Illustration | barn
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
115
archive,tag,tag-barn,tag-115,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.7,vc_responsive

Pippifamiljen

pippifamiljen

I slutet av förra veckan kom mina fågeltröjor. Förutom att de blev så fina är jag särskilt glad över att det är Kajskjul 46, Vägen ut! som har tryckt tröjorna. De gör ett fantastiskt arbete och är roliga att samarbeta med. Dessutom ger det möjlighet till att trycka på tröjor från Neutral som är av hög kvalitet och både ekologiska och rättvisemärkta. Känns bra och viktigt.

Familjen utrustades med tröjor och vi åkte ut i skogen för att ta lite bilder. En härlig dag, och hela familjen fick pippi.

Tröjorna går att beställa fram till och med den 2 november i webbutiken.

0

Inte alla vuxna

ett barn

Jag läste idag att majoriteten av våldsbrott
mot barn inte klaras upp

Då knyter sig hjärtat
blir tungt som bly.

Som när min lilla unge skramlade fram några cent
till den jämnåriga pojken i Paris som tillsammans
med mamma och syster tiggde i gathörnet.

Vi måste skärpa oss!

Inte alla vuxna slår sina barn,
men många fler måste ta ansvar
att ge barn oaser, platser av trygghet.
Möjligheter. I det lilla och stora.

Barns rättigheter behöver prioriteras, lägg större vikt vid barnkonventionen. Ge barn utbildning och möjlighet till lek.
I det stora kan du göra det lilla och bli världsförälder.

0

Ett dagdrömmeri

dagdrommeri

Med frånvarande blick
jag drömmer mig bort
tankar snurrar, sorterar sig
går nya vägar

Har papper och penna nära
för man vet banne mig aldrig

Ibland infinner den sig, den där tanken
så bra!
Det löste något, kom på nytt, kombinerade gamla spår

Men akta dig! Kanske får du diagnosen SCT
(sluggish cognitive tempo)
Om man dagdrömmer, är lite långsam, glömmer saker
då är man verkligen i riskzonen.

Flera amerikanska forskare talar för att införa diagnosen
och det gäller framförallt skolbarn

Vad är det som händer!?
Jag är inte principiellt mot diagnoser
och tror att många kan bli hjälpta.

Men ska inte olika sätt att tänka, göra
vara, se ut
uppmuntras
stödjas, arbetas för

Känslan är den motsatta
människor som inte sitter tysta, producerar
biter ihop
de får liksom inte plats
mallen är för smal.

Inte minst i skolan
stora grupper ger inte utrymme för dessa avvikelser
alla måste följa med, lyssna samtidigt
göra samma, vara lika

Det gör mig ledsen
och rädd

Jätterädd
för det samhälle vi skapar när vi menar
att andra sätt att lära, tänka, göra än vårt eget
är avvikande
istället för tillgångar

Så nu gör vi om.

Ge plats för alla
och

dagdröm för bövelen!

Också bra ”Vi behöver påminnas om att dagdrömma”, Isabelle Ståhl i Svd Kultur.

0

Farliga förväntningar

suraFaglar

Alltså förväntningar
så härligt det kan vara.
Kanske tänker man på en resa
eller kvällens middag

Ser fram emot
längtar

Eller
eller,
så tänker man
att denna lediga dag har jag tid
för mig, för barnen
Det kommer bli så härligt!
Och så glada alla kommer vara,
särskilt barnen, tänker man (kanske)

Man tänker att det kommer bli si
att det blir så. Alla nöjda!
Alla följer programmet som finns i ditt huvud,
dina förväntningar.

Så börjar det med att viljorna liksom vill olika
att den ena drar dit, och den andra hit
och den tredje är inte alls särskilt strålande

Dagen fortsätter slita åt olika håll, men alltid fel.
Och efteråt, vilka otacksamma.
Hade de bara följt planen,
Oj så bra det blivit.

Men var fanns då planen att följa,
i din skalle, svårläst.

Förväntningar behöver luft, vädras och delas.
Kommuniceras.
Då finns i alla fall förutsättningarna.

0

knoppar och snålblåst

parken

Man hänger i parken
för det gör man i mitten av april

en fantastisk tid, det är det
knoppar slår ut
utan att det gör särskilt ont
En and knallar förbi med en rad av små knuffandes dunbollar i släptåg

temperaturen är kanske densamma som i februari eller
januari, december
och vinden lika snål
i alla fall i denna västkustska stad
jackan tunnare, barnens uthållighet på lekplatsen längre
och kylan in i märgen djupare

men upptinad blir man ändå på nåt sätt
bara av det återvändande livet

0

HoHoo!

hohoo

Jag jobbar med kommunikation
tycker mycket, både åsiktsmässigt och om.
Det är spännande, intressant och nödvändigt

Hur ska man utforma ett budskap
Varför?
Vad behöver sägas, förklaras, förtydligas
Vem ska nås, hallå!

Så hör jag mig själv
klä på dig nu, kom och ät, plocka upp efter dig, gör det, gör det och gör det
Otroligt tjatigt, tråkigt
och noll respons.

Att hjälpa till med ett företags kommunikation eller kommunikationen mellan forskare och allmänhet må vara en sak
att nå fram till sina ungar är en helt annan.

Genom ett inspirerande, och inspirerat, inlägg på bloggen Go for Gold hittade jag en app som ropar HoHoo för påminna om att fokusera rätt, en app med mycket glimten i ögat. Men jag hoppas att den kan hjälpa mig att komma ur tjatkarusellen och skärpa till kommunikationen även här hemma.

0