I universum finns ett folk

Detta folk är vi
och vi är allt ganska små,
det måste accepteras.

Det händer att vi känner oss starka, stora, oövervinneliga
men svagheter är nog vanligare ändå
då gäller det att vi i vår lilla värld
blir omfångade, sedda,
brydda om.

Det är en värld vi måste skapa oss, arbeta för
genom empati, inneslutande
genom att inte sparka nedåt, inte sparka alls
genom att bry oss, helt enkelt
om människor, om människovärdet.

Det finns en annan väg
men då kommer världen krympa till
en iskristall
där till slut ingen får fäste utan att sparka bort
någon annan.

Så egentligen är ju inte det någon väg.

Ann Heberlein i DN om fascismens hyllande av den starke och dess motsats.