Sanna Levelius - Illustration | Forskning fascinerar
illustration, visuell kommunikation, konst, bilder, teckning, pedagog, bildspråk, bildförståelse, kommunikationsmaterial
2972
post-template-default,single,single-post,postid-2972,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-1.6,wpb-js-composer js-comp-ver-7.3,vc_responsive

Forskning fascinerar

korpar

Det finns en outtömlig skatt därute
folk som undersökt, tänkt, testat, läst, skrivit, experimenterat
och testat igen
och väldigt mycket kan man få tillgång till.

Det är ju fantastiskt!
Tänk, all kunskap och alla teorier
allt som kan ge nya tankar om världen
och allt som kan vara trappsteg
i en önskan att lära, veta ännu mer.

Nästan allt är intressant, spännande
när du får veta lite mer.
Faktiskt

Idag är det bland annat korpar som fascinerat mig,
(lyssna själv på Vetandets värld, eller läs forskarnas publikation i Nature).
Deras hjärna liknar vår.

Lustfyllt lärande skapar lust
att lära mer

Vetandets värld (i P1) är en utmärkt bro
bland andra
Men det behövs fler (tror jag och bygger för fullt!)
Broar mellan vetenskap och nyfikna.

No Comments
  • AnnCatrin Hansson Utveckling Online

    25 april, 2014 at 07:06

    Härligt inlägg! Jag älskar ditt ordval: ”broar mellan vetenskap och nyfikna”. Du kanske kan satsa på en gemensam facegrupp för detta, vore kul att delta 🙂

    • sanna

      25 april, 2014 at 08:17

      Det kanske är en idé, ska fundera lite hur den kan se ut. Bjuder in dig i så fall 🙂

  • Camilla

    25 april, 2014 at 07:09

    Älskar din text idag! Älskar särskilt sluttexten om broar mellan vetenskap och nyfikenhet. Fantastiskt välformulerat!
    Vad det gäller korpar så har jag starka barndomsminnen just runt denna fågelart. Min mormor och morfar bodde på landet och hade en korp som under många år varje gång de åt frukost landade på deras fönsterbleck och knackade med näbben på fönstret. Morfar öppnade och sedan klev korpen in på fönsterbrädan och åt frukost av brödsmulor som mormor alltid lade där. Det mest fascinerande var att när fågeln ätit klart så sade alltid morfar att den skulle tacka för maten och då kraxade den som på beställning och gungade upp och ner med sitt huvud innan den klev ut genom fönstret igen och flög iväg. Samma procedur varje morgon vid ungefär samma klockslag.

    • sanna

      25 april, 2014 at 08:20

      Roligt att du gillar texten! Korpar är verkligen spännande, fantastisk historia om din mormor och morfar!