Dalarna, semester och klipp
Att skapa
Inspiration, är något jag oftast måste arbeta mig fram till. Att börja måla, teckna, skriva. Att hålla på. Att bestämma arbetstider. Att fortsätta även när det inte blir något. Arbetet och kontinuiteten ger idéer, och om ni vill, inspiration. Så är det för mig.
För det mesta.
Det kulturtyngda Dalarna
Under familjens första semesterdagar åker vi till Dalarna. Och kanske är det inte så viktigt vad det var som satte igång det. Om det var den lilla tavlan hos Carl och Karin Larsson, historien om barnen som kröp in och städade under masugnarna, de vackra spegeldörrarna hos vännerna, statarlängorna eller blommorna i dikesrenen. Men plötsligt vill allt bli bearbetat, tittat på, dokumenterat och förvandlat till nya bilder. Tankar, berättelser, bilder blandas och vill bli omskapade.
Vi har det fantastiskt bra
Att jag är inspirerad låter plötsligt futtigt för det som händer i huvudet. Det är mer som att allt runtomkring drabbar mig med full kraft. En dikesren dignande av sommarblommor, boom! Ett fönster med spetsgardin, en trätunna hängandes i ett rep i ett 100 m djupt schakt, en träkyrka, ett handmålat tak. Det vackra går nästan inte att ta in och det är mest tur att vi inte hamnar i diket under våra bilfärder. Vackra bilder blandas med historia. En historia som får oss att gång på gång titta på varandra och säga att vi har det så otroligt bra, i jämförelse med så många genom tiderna och i världen, så fantastiskt bra.
Att ta hand om sin kreativitet
Nu finns tiden där och intrycken. För nya idéer och försök. När det vanliga inrutade blir experiment och nya uttryck. Den lilla tavlan i konstnärshemmet i Sundborn får mig att börja klippa, att hitta en ny teknik att tämja. Tiden och närvaron av familjen får mig att testa tryckmetoder i gräset på landstället. Vännerna får mig att våga.
Så tack Dalarna, familjen, vännerna och omständigheterna som gjorde att jag hamnade här just nu! Och tack för att jag har rutin och vardag i mitt arbete så att jag kan ta till vara alla dessa intryck!