Att se en Talgoxe är ingen småsak

Konsttryck Talgoxe

Talgoxen är månadens fågel!

Under 2015 kommer jag rita  en ny svensk fågel varje månad. Som kommer tryckas i storlek 20 x 20 cm på högkvalitativt papper. Tanken är att de ska vara fina att hänga en och en men även flera tillsammans. I januari kom en Nötkråka och idag, första februari, flög en Talgoxe ur boet. Titta gärna in i butiken om du vill veta mer om trycken eller göra en beställning.

Teckna är fantastiskt! Jag ritar många fåglar och även om det alltid är min egen variant lär jag mig otroligt mycket varje gång om den fågel jag ritar. Talgoxen är Sveriges vanligaste fågel, trots det är det först nu som jag verkligen tittat på den. Funderat, tagit reda på mer, försökt hitta en karaktär. Efter att ha läst om hur den bor, vad den äter, att den är otroligt anpassningsbar tycker jag väldigt mycket om den! Det påverkar mig. Nästa gång jag ser en Talgoxe kommer jag bli glad på riktigt och tänka på allt det jag läst.

Det kan verka simpelt, att bli glad över en Talgoxe. Men det handlar om något mycket mer, nämligen att se. Att närma sig något, undersöka och ta till sig. Det förändrar oss. I det stora och i det lilla. Så ta dig tid för småsakerna, det är stort!

Här (P2-fågeln) kan du lyssna på Talgoxen, det gör en också glad.

Mer än tusen ord

Vi säger ofta ”en bild säger mer än tusen ord” men sällan använder vi något av dessa ord för att samtala kring bilden. Det verkar som om alla är överens om att bilden har stor betydelse, att den talar till oss på ett mer direkt sätt än vad en text har möjlighet att göra. Vi ser dessutom otroligt många bilder i alla möjliga sammanhang, vi lever i en mycket visuell kultur.

Men varför lägger vi då så lite vikt vid bilden? Texter bearbetas och tragglas, det talas mycket om hur viktigt det är att öva läsning och läsförståelse. Och det är jag också övertygad om att det är. Men bildförståelse? Är inte det viktigt? Om en bild säger mer än tusen ord kan det vara bra att diskutera vilka ord det är, och vilken betydelse avsändaren vill lägga i bilden.

Under våren har jag den stora förmånen att få arbeta med en grupp 4 – 5 -åringar på en förskola ”med kameran som verktyg”. Projektet ingår i en kurs jag läser på Akademi Valand och är otroligt spännande. Bilder ovan är tagen av ett av barnen i gruppen, uppdraget var att ta kort på något litet i rummet och alla barn såg olika saker. Här är det såklart hjulet som är litet. Idén med projektet är att väldigt konkret använda bilder i verksamheten. Att börja samtala kring bilder och att genom att själv vara producent av bilder få en större förståelse av bilder man ser. Ställer man sig frågan, hur gjorde du för att ta den här bilden? var du nära eller långt bort? varför tog du bilden? vad är på bilden? Genom att reflektera kring detta ökar medvetenheten om att det finns en avsändare bakom varje bild och att denna väljer, och väljer bort, motiv när den tar bilden.

Jag har länge velat öka bildens värde, att bilderna på exempelvis en hemsida ska ges samma omsorg som texten. Att det har betydelse vad vi ser på. Att det är både intressant, roligt och viktigt att diskutera och samtala kring bilder (allt från renässansmåleri till reklamskyltar och ikoner). Efter den här första träffen med förskolegruppen känner jag ännu starkare hur viktigt detta är. Jag är övertygad om att det är utvecklande att öva sitt seende, att undersöka stort som smått i sin omgivning. Att se är svårare än vad man tror, det är skrämmande lätt att ta saker för givet. Att se sin sig omkring med olika ”glasögon” får oss att märka att världen är mycket mer mångfacetterad än man kan tro. Det ger en större förståelse för både sig själv och andra, tror jag

Bilden nedan är en av fotografierna av barnen där det experimenterades med hur en bild på ett objekt (mina glasögon) blir om man går nära nära och om man går långt ifrån. Att lämna över producerandet till barnen ger ofta oväntade perspektiv och motiv man inte själv skulle valt. Ett prestigelöst upptäckande av sin omgivning. Något många vuxna också borde öva på. Så sluta att slentrianmässigt mässa om att en bild säger mer än tusen ord och börja att verkligen skapa och samtala om bilder istället!

Att synas

Illustration i DN 22/1-15

Detta nya år har haft en lång startsträcka, den har liksom snubblat sig fram bland studiedagar, röda dagar och förkylningar.

Men så äntligen är det mesta igång, kursstarter, både som ledare och deltagare. Nya samarbeten. Utställningar. Och mer skapande! En spännande vår helt enkelt. En utmaning för mig är att få fler uppdrag som illustratör, att få mina bilder att synas mer. Även utanför utställningslokalerna.

I förra veckan deltog jag i ett webinar med kunniga Marie Hagberg som är personen bakom ”Hjälp en journalist”. Det var intressant och vi fick många konkreta tips om hur man kan gå till väga för att synas mer i media. Hjälp en journalist är en tjänst både för journalister och personer som har något att berätta, att dela med sig av. Och även om jag är mer intresserad av att mina bilder ska publiceras än att själv vara med i ett reportage om mig eller min verksamhet är Maries erfarenhet och kunskap värdefull. Titta på hemsidan för mer information.

Ett av tipsen Marie delade var att visa upp de tillfällen man förekommit i media på hemsidan och i annat informationsmaterial. Och idag fick jag anledning att faktiskt ta tag i det då min bild ”Keep on drawing” och önskan om fred hamnade i DN. Nu är hemsidan uppdaterad med en mediasida.

Jag fortsätter teckna och hoppas få anledning att fylla på med fler bilder snart.

Hopp, hepp!

Keep on drawing

#jesuischarlie

En liten Gärdsmyg flaxar ut från boet

Tack för era tips och glada tillrop kring mitt fortsatta illustrerande! En Gärdsmyg är på väg till en av er med en liten julhälsning.

Fåglarna kommer nämligen att fortsätta följa mig (och förhoppningsvis er) under nästa år, och antagligen längre. Under nästa år kommer en serie på 12 stycken fåglar, en varje månad. De kommer tryckas på fint, högkvalitativt konstpapper och vara signerade. Du kan beställa enstaka fåglar om det är en som du tycker särskilt mycket om, men det går också att prenumerera och du får då alla tolv för ett reducerat pris. Blir supersnyggt att hänga tillsammans och ha en fågelvägg hemma eller på kontoret. Mer information om det kommer under veckan.

Det kommer också planeras och skissas på (minst) en bok under nästa år, en tanke jag haft länge. Och nu ska det äntligen bli av!

Tack igen för tips! Och hejdå lilla pippi!

Jag vill illustrera mera

På torsdag öppnar jag min utställning på Galleri Levelius, igår var jag och lämnade bilder på Loppistorget. Mellan 12 – 21 december finns mina bilder med på Galleri Sandengs ”Klappar & konst”. Kalendrar trycks, t-tröjor ska levereras, bilder ska ramas och tryckas. Det stökas en del i största allmänhet. Och det är jätteroligt.


Men under ytan puttrar annat. Vad händer sen, efter julen och den mest intensivt utåtriktade perioden? Jag har många idéer och arbetar sakta men säkert på att sprida vidare att jag finns till alla som kan ha behov av en illustratör. Jag vill illustrera mera! Och prova alla typer av uppdrag, tidningar, böcker, förpackningar, spel, kläder, prylar, affischer, textil. En del har jag redan gjort, men vill göra mer. Annat har jag inte ens kommit på än. Det finns alla möjligheter, bilden här ovanför är exempelvis ritad som modell till en galge. Men det är lätt att fastna i sina egna tankespår. Så jag undrar om någon av er därute har en idé om var mina bilder kan passa, vem bör jag kontakta, vilket företag. Eller om ni har en helt annan tanke.


Snart är det ett nytt år, och planeringen för det är i full gång. Men det finns också alla möjligheter att få plats med saker man inte gjort förut. Hjälp mig med idéer och kom med förslag, skriv gärna i kommentarerna (om har tips på kontaktpersoner eller liknande skicka meddelande till levelius@gmail.com). En fågel kommer flygande till någon av er som hjälper mig att hitta nya vägar.

Utamaningar

Drygt 550 inlägg har jag gjort sedan jag la ut min första bild i bloggform. ”Småbarnsföräldern” är en av de första och det har hänt en del sedan dess. Även om humörsvängningarna nog till viss del sitter i.

Att börja blogga var ett ett sätt att utmana mig själv. Jag skulle rita en bild om dagen under ett år, att lägga ut dem på nätet blev ett sätt att inte kunna smita undan. Uppdraget blev att göra en bildkommentar till nyheter och händelser i omgivningen varje dag. Produktion var det viktiga snarare än konstnärlig fulländning. Det var väldigt lärorikt. Och otroligt skönt när året var slut.

Det var ett steg mot min önskan att få arbeta med bilder och att utveckla mitt konstnärskap. Och jag fortsätter att ta steg för det är en process som aldrig kommer bli klar.

Dagarna och veckorna med egen verksamhet är fyllda av olika uppdrag att klara av. Saker att ta reda på, lära sig, ta tag i och leverera. Bokföring, marknadsföring, ringa kalla samtal (drar mig fortfarande för den), boka lokaler, hitta samarbeten, hitta bästa tryckeriet, bygga hemsida, transportera, och tusen andra saker som behöver ordnas för att det på något sätt ska röra sig framåt. Och att ge kreativiteten plats, hitta mina sätt att nå inspiration. En pågående utmaning.

Att utveckla hemsidan och bloggandet är en del i arbetet som har fått en skjuts av Linda Hernestal Da Silvas (EkkoWebSolutions) bloggutmaningar för företagare. Att under en period göra ett visst antal inlägg, ibland med en uppgift och hela tiden ge återkoppling till de andra bloggarna. Genom att läsa, kommentera och inspireras av andra företagare har jag lärt mig mycket. Inte bara om nätet utan jag får också genom att jag får ta del av de andra deltagarnas erfarenheter, verksamheter och kunskaper.

Utmaningar får mig att komma vidare och våga ta nya steg. Att bli bättre.

Det kan vara sätt för att bli bättre på kärnverksamheten. Eller att erövra ett nytt område. Ett av mina uppdrag framöver är att skriva in några nya utmaningar i planeringen för nästa år.

För det finns mycket att lära och nya mål som ska nås.

Internationella barndagen

Från tusch till barn. Igår var jag uppfylld av en kurskväll med Lisa Burenius och tuschmålning. Idag är det internationella barndagen, och jag är stolt över att mina fåglar får pryda Unicefs gåvokort.

Olika sammanhang med olika vikt.


Igår på kursen diskuterade vi varför vissa bilder tilltalar oss och när känner man själv som konstnär att en bild är klar. Att den är bra. För mig handlar det om balans, för att en bild ska kännas klar ska det finnas balans. Det är en känsla som infinner sig, med erfarenhet och träning kan jag ofta se vad som behövs i en bild för att nå denna balans.

En balans som behövs även i andra sammanhang än på papperet eller duken. I livet i stort exempelvis. Att vissa kvällar få grotta sig i tusch och bildprat för att i andra stunder fundera över världen och samhället. Eller middagsmaten.


Nu är det tid att tänka lite extra på våra ungar, världens ungar. Det diskuteras ofta kring uppfostran, bortskämda barn och ungdomar. Kring hur vi ska få ordning på denna grupp av unga människor. Inte lika ofta lyssnas det. Sällan funderas det över hur villkoren ser ut för de som växer upp, här eller lite längre bort. Många far illa, men det finns alla förutsättningar för att ge fler ett bättre liv om vi vill. Lyssna och försök att stödja där du kan, ofta kan man göra större skillnad än man tror.

För balansens skull borde det lyssnas en hel del på barn och unga framöver.


Gå in i Unicefs gåvoshop och stöd deras arbete för att underlätta livet för barn runtom i världen.

Tusch

Nyss hemkommen med en hög i svart och vitt. Lisa Burenius har haft en tuschkväll på UNIART galleri här i Göteborg, och jag var med.

Rinnande sot. Otroligt svart. Och fantastiskt roligt att arbeta med! Det kommer bli mer.