angående SCUM
Turteatern i Kärrtorp dramatiserar SCUM-manifestet av Valerie Solanas. Detta har väckt starka reaktioner. En grupp män, moderatmännen, som blivit mycket upprörda bestämde sig för att demonstrera mot föreställningen, vilket de senare tog tillbaka. Men kanske hade det sett ut såhär.
De som har arbetat med föreställningen har hotats till livet. Vissa män som uttalar sig pratar om att den skadar den ”goda” feminismen. Jag känner mig förundrad och tvärilsk. Varför ska alltid kvinnor och feminister vara ett snällt kollektiv ”för att inte förstöra för sig själva”? Ett litterärt verk, mycket starkt och provocerande verk, men ändå ”bara” text, ord, drama. Detta svaras med hot, listning och aggressivitet. Vad finns då hotbilden?
Kränkta män är inte att leka med. Förutom de anmälda hoten mot de som arbetar med föreställning finns det även amerikanska sidor som betalar för att lista svenska feminister.
Länkar:
Veronica Svärd om de starka reaktionerna.
Petra Hjortensjö skriver intressant på Newsmill.
Jenny Högström i HD.
Amelie Björk om uppsättningen på Turteatern i GP.
Turteatern.
Hot mot personer på Turteatern.
Moderatmännen.
Tänker ändå inte demonstrera.
Men’s Rights site A Voice for Men offers $1000 “bounty” for personal information on Swedish feminists.
Jonte
22 november, 2011 at 18:03”Jag känner mig förundrad och tvärilsk. Varför ska alltid kvinnor och feminister vara ett snällt kollektiv ”för att inte förstöra för sig själva”? ”
Det gäller väl inte bara feminister utan alla ismer. Anhängare till politiska ideologier brukar ju vara måna om att sprida sina ideer och få fler sympatisörer. Det är ju faktiskt den enda möjligheten att få till den ändring man eftersträvar. Att hylla SCUM manifestet och liknande kan faktiskt skrämma iväg folk.
Jämför till exempel hur SD ökade sitt röstantal från ett enprocentsparti till 7 procent genom att tona ner retoriken gallra bort dom mest extrema.
Feministiskt Initiativ däremot med medlemmar som hyllar scum och som har såna här uppträdanden på sina kongresser http://www.youtube.com/watch?v=XC-iaVyQRRQ ligger kvar på ynka 0,4 procent.
Jag tror mig se ett samband.
sanna
22 november, 2011 at 21:00Jag kan hålla med dig, Jonte, om att man i politiken måste kompromissa och inte vara alltför ”taggig” om man vill få till en lite större anhängargrupp. Men här handlar det inte om ett parti utan en teaterföreställning. Och konst, tycker jag, kan mycket väl få vara just taggig och ibland obekväm för att sätta igång nya tankar hos betraktare och publik.
Bella
2 december, 2011 at 09:54Det är inte vilken teatergrupp som helst, de är en politisk teatergrupp. Såg hon skådespelaren och han regissören i Debatt. De gav inget vidare intryck. Aggressiva och uttalat feministiska. Kan nog tänka mig att de faktiskt privat tycker det som sägs på scenen.
sanna
2 december, 2011 at 10:12Jag missade Debatt. Men jag kan rekommendera Jens Liljestrands text i DN.
Jonte
23 november, 2011 at 15:22Jo men jag ställer mig fortfarande lite kritisk till ditt påstående att det här speciellt skulle gälla kvinnor och feminister. Oavsett om det här inte rör sig om ett politiskt parti så är det ändå människor som ideologiskt uttryckligen definierar sig som feminister och föreställningen beskrivs av dom själva som en feministisk pjäs.
Skulle socialister börja göra konst och teaterföreställningar i socialismens namn som förespråkar mord på borgare och höginkomsttagare, följt av en rad socialistiska debattörer i media som unisont hyllar pjäsen och socialistiska studenter som spelar in såna här videos http://www.youtube.com/watch?v=XJjKJ-_d4YQ så skulle det knappast vara till gagn för socialismen i Sverige heller.
En rå och kompromisslös hållning stöter bort dom flesta människor och gör att dom politiska ideerna tappar i stöd och får mindre genomslag.
Här har du ytterligare ett exempel på en sån totalt missriktad aktion http://www.kamplust.se/heterohat/index.php Den som inbillar sig att en sån tillställning på nåt sätt skulle få fler att sympatisera med dom kanske borde tänka på att gå en kurs i marknadsföring. Per Schlingmann är ju rätt duktig på sånt har jag hört.
Ibland misstänker jag att det finns många inom radikal och queerfeminismen som VILL tillhöra en marginaliserad och utstött rörelse och som gör sitt bästa för att deras ideer inte ska bli allt för mainstream.
Ett utmärkt förhållningssätt om man inte vill att ens ideer ska få politiskt genomslag. Men det trodde jag dom flesta feminister ville.